Att Sveriges historia inte längre enbart är dess konungars tycker vi väl lite till mans och kvinns numer. Curt Perssons och Roine Viklunds ”Luleå – de första 400 åren” bär syn för sägen. Här är det mestadels vanligt folk som utgör ryggraden i de berättelser som skänker märg och kött åt historien om hur Luleå formades. Kryddat med lite häradshövdingar och det slags.
Kring detta underhöll historikern Curt Persson på en träff med Senior Universitetet härförleden. Med sin lite torra och finurliga humor blev det till en högtidsstund för den välfyllda salen vid Köpmantorget. Historia och humor; en oslagbar kombo.
Det blev i synnerhet tiden från den stora branden 1887 som låg i fokus. En tid då Luleå omvandlades från handelsstad till en industri dito. Tiden då domkyrkan blev till 1893, hur Östra skolan byggdes – där den bästa pedagogiken, och höga löner för lärare skulle råda enligt de ambitioner som står att läsa i arkiven (historien går inte igen – men den går omkring!). Över branden i sågverket på Altappen 1908, storstrejken 1932 som tystades ner i media, om den kavata kvinnopionjären tillika länsmejerskan Anna Gustafson ”den enda gubben bland kärringar i styrelsen”, om rättshaveriet kring Flamman 1940 och det enorma och våghalsiga projektet med Bergnäsbron 1954. En 896 meter lång ingenjörstriumf.
Så råkar ni nu händelsevis se en annons eller affisch om en föreläsning om Luleås historia med någon av herrarna Viklund/Persson – missa för böfvelen icke.