Färjeskeppare Stefan hade skänkt en eminent skinnsoffa till byaföreningen och placering diskuterades. Någon framhöll rummet till vänster, där byns kvinnor alltid samlades förr om åren och där dagböcker med teckningar och sirligt glad text vittnar om en gemenskap med hög trivselfaktor.
Vi var sex man som skred till verket med skinnsoffan, varav Sören och jag utsåg oss själva till arbetsledare. Vilket förstås innebar mindre fysiskt arbete.
Dörröppningen var för trång och de goda råden studsade bland väggarna, tills vi insåg att tröskeln var genomgångens begränsning. Stefan plockade fram snickarverktygen och en stund senare hade soffan med fyra förenade krafter förpassats till sin slutliga plats. På bilden tas den i bruk av arbetsledare Sören.