Föreningarna Norden och STRT lokal avdelningen i Pajala bjöd in Bengt Niska för att redogöra om Sannings- och försonings kommissionens arbete och slutbetänkande. Arbetet har pågått i 3,5 år. Slutbetänkandet är på 1700 sidor och uppdelade på tre böcker.
Bengt var den enda i kommissionen som levde i Tornedalen och använde språket meänkieli.
Flera i kommissionen var specialister inom exempelvis språk, historia och juridik.
Kommissionen var nästan överens hela tiden med det som togs fram, men några saker hade Bengt en annan uppfattning om, exempelvis medelstilldelningen, avyttringsutredningen och våra meänkielitalandes historia.
Uppdraget var att kartlägga vad som skett i skolorna och arbetsstugorna på 1800- och 1900 talet för barn med meänkieli som språk.
Kartläggningen började med kaffemöten, det första var i Anttis. Sedan följde drygt 20 möten i olika byar och städer.
Man uppmanade att folk skulle berätta vad de hade varit med om i skolan och i arbetsstugan. 165 personer intervjuades som fick berätta sin historia.
Berättelser kom fram om skallmätning, om att egna språket inte fick användas och att nakenfotografering genomfördes. Bengt nämnde att ända till år 1957 skickades hälsojournaler från skolelever till Stockholm. Skallmätningar har inom skolan skett ända till 1952, då fanns inte institutionen ens kvar i Uppsala.
Många berättar om kränkningar och hemskheter som förekom på arbetsstugorna, aga var inte något ovanligt. Detta bevittnar intervjuerna. Aga förekom i skolan för de som inte höll sig till svenska språket.
Nationalismens vind blåste och på 1880 befäste man: Ett land, ett språk, ett folk. Bengt nämnde att Nils Holgerssons resa inte beskrev Tornedalen alls, det var som att den inte fanns. Hela försvenskningsprocessen har gjort att människor farit illa och kulturell och språklig rikedom gått förlorad.
Kommissionens förslag är en försoningsprocess där staten tar ansvar för kränkningarna och att det leder till att meänkielitalande får ett välbefinnande, bättre självkänsla och i längden bättre hälsa. Former för en offentlig ursäkt ska tas fram. Några exempel på åtgärder är:
Att synliggöra kväner och lantalaiset, se över rättigheter för hela gruppen, att ge mer medel till organisationer som jobbar med minoritetensfrågor, undervisningen ska ses över och permanenta insatser skapas för språket, huvudmuseum och informationscentrum införas, public services program på meänkieli öka, mer forskning om minoriteter ske, ortsnamn ses över och återgå till sitt ursprungsnamn och att kvarlevor ska åter till gravplatserna.
Därefter blev det frågor från publiken som hade lyssnat andäktigt.
Sedan tackades Bengt för den trevliga föreläsningen och gav honom en bok som handlade om Ohtanajärvi.
Ämnet berörde nästan alla i publiken då alla tillhör denna minoritet och är intresserade vad som regeringen ämnar att göra.