Radojkovic var född i byn Buguvici 30 km utanför Sarajevo i Bosnien-Hercegovina. Där växte han upp tillsammans med tre bröder och sin mor. Fadern som beskrivits som en fridens byaålderman dödades redan under Milés första levnadsår av personer kopplade till Ustasjarörelsen som samarbetade med Nazi-Tyskland under andra världskriget. En farbror övertog rollen som byaålderman och fick ansvaret för partisanledaren, Jugoslaviens senare ledare Titos säkerhet som under kriget hölls gömd
i en grotta i hembyn.
Till Sarajevo
Den unge Radojkovic var mycket idrottsintresserad och utbildade sig på yrkesskola i Pale. I slutet av 50-talet flyttade Milé till Sarajevo, där han och också på andra orter arbetade som fräsare. I Sarajevo byggde han under sin Sverigetid tillsammans med en äldre broder var sitt egnahem. Av den anledningen förblev han jugoslavisk och senare bosnisk medborgare ända till slutet av 90-talet med hänsyn till inhemska fastighetslagens äganderättsregler.
Vid jultiden 1965 blev Radojkovic som många samtida jugoslaver arbetskraftsinvandrare till Sverige. Han flyttade till Göteborg och började redan på ankomstdagen arbeta som servitör på Trafikrestauranger vid stadens järnvägsstation. Efter drygt två år flyttade Milé vidare till Luleå som han kom att bli trogen resten av sitt liv och arbetade första tiden på Olssons restaurang som döptes om till Blå porten.
Stadspuben
När Stadspuben öppnades strax efteråt blev han dess förste pubmästare ända fram till 1986. Det är i den rollen framför allt de flesta lulebor och åtskilliga norrbottningar lärde känna Mille. Han blev omtyckt för sin närvarande personlighet, generösa hjälpsamhet, vänlighet, omtanke om medmänniskorna utan att diskriminera någon och sin beredvillighet att samtala med alla och envar. Och han ingav respekt med sin naturliga auktoritet och personliga resning. Ordningsvakt behövdes bara på Stadspuben för att hålla reda på den långa ringlande kön av folk som tålmodigt väntade även kalla vinterkvällar på att få plats fredagar och lördagar.
Alla visste vem han var
De dagliga promenaderna längs Storgatan från bostaden i närheten tog sin rundliga tid eftersom var och varannan som kom mötandes uppskattande sa "Hej Mille" eller "Mille, Mille", kvinnor såväl som män, unga som äldre. Han gav sig alltid tid att prata med folk och blev själv en levande del av Luleås stadsmiljö. Frågade man någon om "Har du sett Mille?", så blev svaret ofta "Jo, han var alldeles nyss här". Alla visste vem han var, och alla verkade veta var han höll hus. Det var liksom att någonting fattades om inte Mille varit synlig ute på stan.
Ett talesätt säger att "Får du en serb till din vän, så är han beredd att arbeta mera för dig än för sig själv". Milé var en sådan serb.
Som en norrbottning
Landshövdingefrun Frida Lassinantti sa många gånger att "Mille har så snälla ögon". Och han kände sig snabbt som en norrbottning bland alla andra, frågade intresserat ut inflyttade eller besökande kunder om deras hemorter och for gärna till platser som Pajala, Kalix och Överkalix, Gällivare eller Piteå.
1979 var Milé en av reseledarna för Norrbottens arbetarrörelses studieresa till Jugoslavien långt före 90-talskrigen för att studera den så kallade självförvaltningsmodellen. I Sarajevo bjöd han hem många av resenärerna på fest med modern, ett par bröder och deras familjer. Kvällen slutade med att modern till slut försonade sig med tanken på att han flyttat till avlägsna Sverige eftersom "han verkade ha skaffat sig ordentliga och riktiga vänner där".
Milles krog
Bara en gång blev det kris omkring 1980 då ett par nyinflyttade poliser som inte kände honom och som lagt sig till med "Stockholmsfasoner" aggressivt beskyllde honom för att vara "svartskalle". Mille övervägde då brådstörtat att flytta åter till sitt hemland, men fick stark moralisk uppbackning och polismännen torde ha ångrat sitt handlade även om de inte drabbades av några påföljder.
Tidigare på 70-talet hade Milé gjort ett försök att flytta hem till Sarajevo, men längtan efter Luleå blev alltför stark och han återvände redan efter några månader. Arbetsmiljön och den allt högre uppskruvade musiken ledde Milé till att starta en egen restaurang, "Milles krog", på Tullgatan som genast blev ett populärt besöksmål. Han fick emellertid inte behålla kontraktet på lokalerna och flyttade därför krogen till bortersta delen av stadsdelen Mjölkudden, vilket visade sig vara en mindre lyckad lokalisering. Han tvingades efter en tid lägga ned sin krogverksamhet.
Arbetade in i det sista
Därefter arbetade Milé en tid som tolk åt bosniska flyktingar för Luleå kommuns invandrarservice. In i det sista - innan sjukdomen satte hinder i vägen - arbetade han extra på olika restauranger såsom Kantarellen i Teliahuset.
Närmast sörjande är sonen Göran med familj i Göteborg samt bröder med familjer i Bosnien-Hercegovina.