Tore Nils Rudolf Hylander
har anträtt sin sista färd. Förut gick resorna till alla världens hörn. Med på dessa var livskamraten och hustrun sedan 1957, konditoriägaren Karl Olof Ryds dotter Gertrud i Jönköping. Många av resorna gick till området runt Medelhavet. Här förundrades Tore över alla blommor och träd och det blev till en bok
Blommor och träd vid Medelhavet
.
Så småningom i slutet på 1970-talet, gick en resa upp till Norrbotten: Haparanda, Seskarö och till Kalix. Åkerströmsgatan blev slutstationen. Här hade hustrun Gertrud inte långt till sin arbetsplats som överläkare på Kalix l asarett.
Huset på Åkerströmsgatan fylldes med minnen, saker, böcker och konst som speglade parets flertaliga resor.
Tore hade många intressen: arkeologi, litteratur, musik, lyrik, konst och foto. Det blev ett Kulturens hus där hemma. Historiska rummet fylldes med böcker. Lyrikrummet likaså, men där rymdes även en hel del tavlor som Tore hade målat. Arkeologirummet visade saker från den perioden.
Ja, så var hela huset uppbyggt och blev ett levande museum. Hans musikintresse ledde till att han skrev artiklar i ortstidningarna om musikhändelser i Kalix. Han skrev flera böcker om Sucktomtarna och Vimspysslingarna samt en diktbok Stenminne som såg dagens ljus år 2012.
Tidigt kom han med i Kalixbygdens Forskarförening och den konstnärliga ådran använde han till att designa Kalixbygdens Forskarförenings logo, hämtad ur en detalj från Seger Svanbergs gravhäll som finns i Kalix kyrkas vapenhus.
Föreningens möten , föredrag och resor missades aldrig. Kameran var ständigt med och han kom gärna och visade upp foton som han glatt skänkte vidare. Vid det senaste mötet så kom han till lokalen med färdtjänst och rullstol, för med på mötet det skulle han vara.
Tore var född 1927 i Värmland och Gåsborns församling – i skolhuset i en by som heter Gräsåsen. Sina tre förnamn använde han inte gärna utan när han då och då ringde så presenterade han sig med:
– Hej, det är Rasp.
Fadern, Nils Olof Hylander, var folkskollärare i Gräsåsen men född i Ostafrika och Harrar i Abessinien. Där var Tores farfar Nils Hylander missionär i slutet på 1800-talet men kom hem till Sverige omkring 1900 och fungerade då som sekreterare för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
Vi kommer väl att minnas Tore för hans vänskap och hans kunskap om det mesta och önskar honom frid på hans eviga resa.
Leendet slocknar med tiden.
Tonernas svängning tar slut.
Färgerna bleknar och försvinner.
Berget blir till sand och grus
(Ur dikten Med tiden av Tore Hylander.)