Tekla Lundqvist
Foto:
Mamma Tekla föddes i Kiruna som nummer tre av fyra syskon. Då hennes pappa var järnvägstjänsteman fick familjen flytta runt en del medan mamma var liten. Bland annat bodde de några år i Sollefteå innan familjen återkom till Kiruna. Där engagerade sig mamma inom Godtemplarordens barn och ungdomsverksamhet och det var i SGU som mamma träffade pappa Tore. Båda spelade fiol som var deras andra stora gemensamma intresse. De spelade tillsammans i både små och stora ensembler där pappa ofta var den musikaliske ledaren.
Mamma och pappa gifte sig 1941 och flyttade vidare till Malmberget, där Björn föddes, och ett par år senare till Boden. 1946 blev pappa chef för Sydöstra Sveriges Dagblad i Karlskrona dit flyttlasset gick och familjen utökades med dottern Eva. 1950 gick sedan flyttlasset hem till Norrland, närmare bestämt till Umeå, där familjen blev kvar. Mamma anställdes på Drätselkontoret där hon var verksam inom kommunens internkontroll och sista tiden som sektionschef inom verksamhetsområdet.
Musiken har alltid följt våra föräldrar. En kort tid med familjekvartetten, men även med den så kallade Skansenensemblen inom logen Umeå Skans samt med Tore Lundqvists Salongsorkester. Båda spelade även i många år i Umeå musiksällskap. Under några år var de också spelemän i Björkstalaget. När hörseln började svikta valde mamma att lägga fiolen på hyllan, men deltog fortsättningsvis som administratör till orkestern, så länge pappa ledde den.
Inom IOGT och logen Umeå Skans var de mycket aktiva ända till pappa gick bort 2004. De hann uppnå veterannivå med mer än 75 års medlemskap och blev båda hedersmedlemmar inom IOGT. Mammas organisationsförmåga togs i anspråk i många olika sammanhang inom logen.
Mamma var den självklara medelpunkten i familjen, där god ordning och reda alltid gällde både inom- och utomhus vid villan på Brinkvägen, men en fantastisk trädgård med många syrener och bärbuskar krävde också mycket arbete inte minst i skördetid. I början på 90-talet lämnade Tekla och Tore villan och flyttade till Öbacka. Mamma som tidigare vävt mycket på sin egen vävstol engagerade sig starkt i vävstugeföreningen på Öbacka, där hon blev en trogen medlem och inspiratör i många år, till dess att pappa gick bort och mamma valde att flytta till serviceboende på Hemgården i Umeå.
Mamma var omtänksam, vänlig och generös mot alla, men hon omgavs också oftast med respekt. Hon var familjens fasta punkt, men hon stod ofta i centrum i den stora vänkrets som omgav våra föräldrar. Vi kommer alltid att minnas henne för hennes omtanke om oss barn och barnbarn och sedermera barnbarnsbarn. Saknaden är stor, men de fina minnena kommer alltid att bestå.
Björn och Eva
med familjer.
Så jobbar vi med nyheter