Tauno Virtala
Foto:
För första gången har vår stora syskonskara blivit mindre och det känns tomt och ovant för oss sju som finns kvar. Med Tauno somnade även en stor del av gamla tider in. Men vi minns tydligt den kunskap han delade med sig av, berättelserna om livet förr, orättvisorna och vikten av sammanhållning och solidaritet i arbetslivet, ja, i livet i allmänhet, som han spred till oss yngre syskon.
Tauno Virtala föddes hösten 1924 hemma på gården som brukligt var i byn Torinen, Pajala kommun, som äldste son till småbrukarna Eino och Sofia Virtala. Med tiden växte syskonskaran och blev fem pojkar och tre flickor stor.
Eftersom Tauno var äldst fick han redan som liten pojke börja hjälpa till med de många sysslorna i det lilla skogs- och jordbrukarhemmet.
Vid 14 års ålder började han arbeta i skogen tillsammans med fadern Eino som han lärde sig mycket av. När arbetstillfällena började sina i skogen sökte han sig, liksom så många andra tornedalingar, upp till gruvan i Kiruna där han blev kvar till mitten av 1950-talet.
Tauno ville något annat med sitt liv och åkte 1956 ned till Olofström för att hälsa på systern Thyyne. Redan efter någon månad fick han fast arbete vid Volvo där han plikttrogen och arbetssam som han var blev kvar hela sitt yrkesverksamma liv - över 40 år.
Ganska snart efter att Tauno bosatt sig i Olofström träffade han kärleken i Nanna som kom att bli hans hustru. 1960 föddes dottern Anja och tre år senare sonen Mats.
Varje sommar, så länge krafterna fanns, återkom Tauno till barndomshemmet beläget alldeles intill den vackert strömmande Torneälven. Tills långt upp i åldern körandes hela långa vägen upp för att de sista gångerna ta flyget.
När barnen fötts kom familjen i den fullpackade Folka-Bubblan för att hjälpa till i höbärgningen, fiska i Tupojoki och i Torneälven och för att vistas i skog och mark. Med sig i packningen hade han inte bara det där vanliga man behövde utan också mängder av historier och berättelser som våra föräldrar och vi syskon med familjer skrattade gott åt. Han förblev en humoristisk historieberättare som vi gärna samlades kring.
Men vi lyssnade även allvarsamt på vad han hade att berätta när det gällde fackliga eller politiska frågor. Hela sitt liv förblev Tauno en övertygad Socialdemokrat där ärlighet, plikttrogenhet och solidaritet var ledstjärnorna. Diskussionens vågor gick ofta höga där hemma i köket när han var på besök.
När hustrun Nanna avled 1997 blev saknaden stor för Tauno. Dottern Anja kom att bli ett ovärderligt stöd för honom livet ut vilket han ofta med tacksamhet betonade för sina syskon.
Hela livet förblev Tauno en sann naturmänniska och hemma i Blekinge blev turerna många till Mörrumsån för att se på när andra fiskade. Hans humoristiska kommentarer om priset de fick betala för att få en lax på kroken bara för att kasta tillbaka den igen skrattar vi gott åt uppvuxna intill Torneälven som vi är. De dagliga långa promenaderna höll honom i god form och efter en höftoperation kom ett par gångstavar att bli lösningen för att turerna i friska luften, med den karakteristiska jeansjackan på, skulle kunna fortsätta. Tornedaling som han var stod ett besök per vecka i den allmänna bastun i Olofström på schemat så länge krafterna räckte till.
De sista åren bodde Tauno vid Jemsegårdens äldreboende där han trivdes bra med den omvårdnad personalen han ofta hyllade gav.
Tauno sörjs närmast av dottern Anja och sonen Mats men inte minst av oss sju syskon med familjer som alla minns vår storebror, farbror och morbror på våra egna sätt. Som en av brorsdöttrarna skriver:
"Med pipan i munnen
baskern ovanför pliriga ögon
och jeansjackan på.
Med fiskespöet kastat vid fötterna
muttrandes att inget annat levande än mygg fanns i Tupojoki.
En ironins och pessimismens mästare
med oförglömliga eftertänksamma kommentarer.
Där du är Tauno, vill vi tro,
det finns djupa tallskogar i kvällssol
och gott om strömmande fiskevatten.
Vi unnar dig vilan, att få sova i ro."
Syskonen
Så jobbar vi med nyheter