Sven Grönlund har stilla insomnat i en ålder av 86 år i sitt boende på Tegs Äldrecenter, Umeå. Närmast anhöriga är barnen Maria och Pär med familjer.
Pappa föddes i Ersmark, Skellefteå, 1926 och var näst yngst i en syskonskara på åtta.
En mycket god gemenskap präglade familjen, vilket pappa ofta berättade om. Detta gav pappa den positiva livssyn och trygghet som kännetecknade honom. Barnen fick tidigt hjälpa till i hemmet och på gården, men tid fanns också för lek och idrott.
Efter folkskolan studerade pappa vid Solviks folkhögskola, vilket var en viktig tid för honom. Därefter gjorde han sin värnplikt vid K4 i Umeå.
Pappa utbildade sig till kronojägare och började arbeta vid Domänverket i Gällivare 1953. Han träffade Inger och bildade familj. De fick två barn, Maria och Pär. Mamma och pappa separerade sedan i slutet av 70-talet.
Pappa var mycket engagerad i sitt arbete. Han fortbildade sig till teknisk assistent och tog del av utvecklingen i det moderna skogsarbetet med stort intresse.
Han var som person en god diplomat och resonerade sig oftast fram till goda och konstruktiva lösningar, både i yrkesliv, föreningsliv och hemma med oss barn.
Pappa var en mycket aktiv motionär och deltog intensivt i föreningslivet i Gällivare, bl.a. Nattavaara By SK, Gällivare löparklubb och som gympaledare. Han var genuint aktiv i styrelser och praktiskt arbete vid olika arrangemang. Pappa genomförde ett 30-tal Vasalopp, internationella skidlopp som Marcia Longa samt ett 50-tal maratonlopp runt om i världen.
Hans stora intresse för resor och motion blev en perfekt kombination. Förutom långloppsresorna besöktes bl.a. Tanzania med safari, norra Indien och Nepal med Himalayas sluttningar. Fjällturerna, både sommar och vintertid var betydelsefulla för pappa med både äventyr och rekreation.
Pappa tyckte mycket om utmaningar och var inte rädd för förändringar. Vid 80 års ålder flyttade han till Umeå för att komma närmare sina barn och deras familjer. Barnbarn och barnbarnsbarn var en mycket stor glädje för honom och han satte stort värde på stunderna med dem. En tid efter flytten till Umeå drabbades pappa av sjukdom vilket till delar försvårade livet för honom.
Trots detta hade han kvar sin ljusa och positiva livssyn under dessa år.
Saknaden efter pappa är stor, men vi minns honom med värme.
?
?Maria och Pär