Svea Johansson Pekka
Foto:
Svea tillhörde den generation som genom strävsamt arbete och framtidstro genomförde historiens största samhällsförändringar. Hon föddes i Narken i en fattig tid där allt arbete, både utom och inom hemmet, utfördes för hand. Sköljning av tvätt gjordes på Kalixälvens is och höet slogs för hand - delvis på avlägsna myrslåtterängar.
Svea gifte sig 1940 med Toivo Johansson Pekka och familjen med tre barn flyttade 1948 till Malmberget där gruvan kunde erbjuda bättre inkomster än skogen. Makarna kunde skaffa sig sin första bil.
Men livet på landet lockade. 1952 återvände familjen till Narken för att överta Sveas hemgård med tillhörande småjordbruk. Makarna totalrenoverade bostadshuset och installerade moderna bekvämligheter och året efter byggdes en ny och modern ladugård. Vid sidan av omsorgen om make och barn skötte Svea en besättning på 5-6 mjölkkor och gav familjen värdefulla inkomster vid sidan av makens skogsarbete.
Makarna lade ner jordbruket när småbrukens tid var förbi i slutet på 60-talet, Under några år arbetade Svea som hemvårdare och hon var även aktiv i kyrkopolitiken. I slutet av 70-talet inträffade en dramatisk brand som ödelade bostadshuset, men ett nytt, ännu modernare, hus byggdes upp. Efter pensioneringen tog makarna aktiv del i PRO-organisationens verksamhet och reste mycket tillsammans med grannar och vänner.
På ålderns höst bosatte sig Svea och Toivo i Kalix. Toivo dog för fem år sedan och Svea bodde de sista åren på ett äldreboende.
Svea var en sällskapsmänniska av rang och hemmet stor alltid öppet för gäster. Kring hennes hem stod ett skimmer av generositet och glädje. Hon hade en enastående berättarförmåga och kunde få de mest banala händelser att bli fängslande och humoristiska skildringar.
Hon sörjs närmast av barnen Britta, Ann-Mari och Lasse samt svärdottern Gunwor med familjer.
Så jobbar vi med nyheter