Sture Rhenman
Foto: Pia Bäckström
Sture var född i Norrbotten i byn Högträsk strax söder om polcirkeln.
Efter folkskola i Högträsk blev det realskola i Jokkmokk och sedan gymnasiestudier och studentexamen vid läroverket i Luleå.
Familjen bosatte sig i centralorten Murjek och Sture bodde inackorderad under studieåren.
Mitt första möte med Sture kom när vi 1957 ryckte in till 15 månaders värnplikt på I 19. Vid alla våra strapatser under lumpartiden var Sture den som höll humöret uppe bland oss andra med sina historier om den påhittade hjälten från Krimkriget, Kaganovitch, som dök upp överallt och löste alla tänkbara militärstrategiska problem.
Efter muck hamnade Sture och många av oss lumparkompisar i Uppsala där Sture studerade filosofi, litteraturhistoria och nordiska språk.
Under studietiden gifte sig Sture med Ritva och de flyttade efter avslutad lärarutbildning till Mora där Sture tjänstgjorde på gymnasiet. Under åren i Mora föddes dottern Ebba och den skidintresserade Sture passade också på att åka två Vasalopp.
Efter kompletterande studier i psykologi i Umeå fick Sture sedan tjänst vid gymnasiet i Boden dit familjen flyttade 1971. Sture tjänstgjorde som lärare i svenska, psykologi och filosofi vid Tallboskolan och därefter vid Björknässkolan fram till pensioneringen 2001. Sture hade gedigna kunskaper i sina undervisningsämnen. Han hade en mycket god kontakt med sina elever och var en uppskattad kollega och engagerad lärare med många gånger okonventionell metodik.
Sture engagerade sig i politiken och representerade Socialdemokraterna i kommunfullmäktige och landsting. Han var framför allt intresserad av kulturfrågor och blev så småningom ordförande i kulturnämnden i Boden och senare i den sammanslagna kultur- och fritidsnämnden. Kulturfrågorna i Boden lyftes då fram och vi minns från den tiden alla de fina konserterna under de årliga jazzdagarna samt arrangemangen med anknytning till Eyvind Johnson-sällskapet.
Även inom landstinget var Sture mycket aktiv i kulturpolitiken och han var styrelseledamot i Norrbottensmusiken, Norrbottensteatern, Eyvind Johnson-sällskapet, Norrbottens museum och Ajtte-muséet i Jokkmokk. Inom politiken betonade Sture ständigt det ekologiska perspektivet och profilerade Boden på ett förtjänstfullt sätt.
Sture hade också ett stort intresse för sport och friluftsliv och vandrade gärna i fjällen. Han motionerade flitigt på längdskidor och Bodens hemmamatcher i ishockey och fotboll missade han sällan. Under somrarna vistades han ofta i familjens sommarhus i Älvsbacka där han kunde koppla av med familjen och goda vänner och även uppleva det stora kulturutbudet i Värmland. Han gjorde många resor med familjen men också med oss vänner och som medlem av kören Voces Bodenses.
Efter pensioneringen var Sture bosatt i Solna och hans sista år var en tapper kamp mot sjukdomar. Humorn fanns dock alltid kvar och stunderna med barnbarnen gladde honom säkert.
Sture kommer att bli ihågkommen som en mycket öppen medmänniska med ett stort hjärta, ett stort engagemang i samhällsfrågor och med en enastående humor. Alla som träffat Sture har upplevt hans värme, empati, charm och humor.
Han sörjs närmast av makan Ritva och dottern Ebba med familj.
Många delar familjens stora sorg och saknad efter Sture. Han har funnits med oss i så många år och gett oss så många glada stunder och ljusa minnen.
Vännen och kollegan
Thore Bucht
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!