Rut Remahl

Rut Remahl, 85 år, länsarbetsdirektör på Gotland 1982-89 och i Uppsala län 1989-90, har avlidit i cancer efter en kort akut sjukdomsperiod. Hon sörjs av sonen Göran Remahl, Luleå , och hans familj , övriga släktingar i Sverige och USA och många, många vänner.
Rut Remahl började i Arbetsmarknadsverket i Östersund 1961 .Hon fick sedan en lång, framgångsrik yrkeskarriär i en rad ledande positioner inom Arbetsmarknadsverket i Luleå och Stockholm innan hon kom till Visby som länsarbetsdirektör. Där var hon verkligen rätt person på rätt plats. Hennes energi var oändlig och hennes förmåga att åstadkomma resultat var av mäktigt slag. Arbete förmedlades, utbildningar sattes igång och arbeten skapades. Spåren efter henne kommer att finnas kvar länge i form av hamnar , stenmurar och andra byggen, och driftiga kvinnliga entreprenörer som fått utbildning och starthjälp till egna företag. Hon älskade det Gotland hon gjort till sitt och gjorde ständigt reklam för ön och dess produkter.
Rut Remahl var ingen annan lik. Hennes högresta gestalt med den stora svarta hårkronan gjorde henne lätt igenkännlig i Visby och på hela Gotland. Rut väckte uppseende och var nog inte missnöjd med det. Det var en del av hennes förmåga att ställa sig i spetsen, engagera andra och att få saker och ting att hända.
Rut Remahl var en av dessa kvinnor som kunde och hann med allt vid sidan av arbetet. Sy kläder och brodera, sticka och virka, föreningsarbeta, laga god mat och få all jordens växter att gro och frodas. Så sent som förra året flyttade hon för hand och med krycka nio kubikmeter jord för att anlägga nya blomsterbäddar runt sin stuga i Sanda.
Rut Remahl var en av de vänligaste människor vi mött. Hon var gästfri, generös, hjälpsam mot sina vänner men också mot dem som mer tillfälligt behövde hennes insatser.
Själv fick hon uppleva stora sorger i sitt liv, två av tre söner dog före henne. Hennes kamp mot sjukdom av olika slag var svår och återkommande. Hon fick genomlida både nonchalans och missgrepp i vården . Hon använde dock aldrig sin styrka för egen del. Därför är det så skönt att hon blev så väl omhändertagen under sina sista veckor, såväl på sjukhuset som av äldreomsorgen och Gotlands sjukhem.
Hon reste sig efter varje prövning, med vänliga ögon sökande nya uppgifter, en ny trädgård att vårda, gamla och nya vänner att möta.
Hon var enastående, vår Rut.

Berit Rollén, Carina Fredén, Allan Larsson