Runo Vikström
Foto:
Runo var sin hemby och sin hemgård trogen under hela sitt liv. 1953 gifte han sig med Marianne Johansson från Brännberg. De fick två döttrar, Britt-Inger och Ann-Kristin. Han har sedan begåvats med både barnbarn och barbarnsbarn, som skänkt honom stor glädje och som också fått känna av hans generösa omtanke, som även sträckte sig långt utanför den egna familjen.
Runo började yrkesarbeta i unga år. Han prövade på som tegelbruksarbetare och hjälplastare på lastbil men blev, så snart åldern var inne, lastbilchaufför och sedan busschaufför. Senare fick han anställning hos dåvarande Nederluleå kommun.
Han blev så småningom skolvaktmästare vid Stadsöskolan i Gammelstad och hade sedan samma jobb vid Hemängsskolan i Sunderbyn, där han blev kvar fram till sin pensionering. Jobbet som vaktmästare fick honom att engagera sig fackligt. Sålunda blev han ganska snart ordförande för den ena av Svenska kommunalarbetareförbundets två sektioner i Luleå, ett uppdrag som han behöll till sin pensionering,
Som pensionär blev han snabbt ordförande för Svenska kommunalpensionärers förbund i Luleå, sedan ordförande för hela länet och även ledamot av samma förbunds riksstyrelse.
Ett annat stort intresse var idrotten, närmare bestämt Sunderby SK. Han var först aktiv inom fotbollen men framförallt hade han olika ledaruppdrag.
Han var ordförande och övrig styrelseledamot under många år, för vilket han tilldelades Norrbottens Idrottsförbunds stora ledarmärke samt för några år sedan Svenska Idrottsförbundets motsvarande ledarmärke.
En annan förening som låg honom varmt om hjärtat var Bodens BK och även Bodens HF, sällan missade han någon av deras hemmamatcher.
Klart är att Runo Vikström, även sedan sjukdomen gav sig till känna, var en mycket aktiv person, som lämnar ett stort tomrum efter sig, främst inom familjen men även långt därutanför.
Marianne
Barnen med familjer
genom broder Sven-Erik
Så jobbar vi med nyheter