Rune Rosén
Foto:
Rune Rosén växte upp i Stockholm. Ett par år efter studentexamen därstädes började han studera medicin och blev medicine licentiat 1941 vid Karolinska institutet. Som medicine kandidat träffade han vid tjänstgöring på Sätra Brunn 1937, sjukgymnasten Birgitta Frykholm, som året därpå blev hans hustru. Hon avled i februari 2005.
Rosén började sin läkarbana mitt under andra världskriget. De många inkallelserna resulterade i åtskilliga vikariat för honom och de två sista krigsåren tjänstgjorde Rosén på Garnisionssjukhuset i Boden.
Vid krigsslutet sommaren 1945 tillträdde han tjänsten som kårläkare vid F21 i Luleå. Stockholmaren kom så att bli norrbottning för gott. Samtidigt övertog han en privatpraktik i Luleå och hustrun Birgitta blev härtill mångårig hjälp i arbetet.
Efter 17 år tillträdde han i samband med omorganisation i Statens järnvägar tjänsten som överläkare vid dess Luleådistrikt, ett område som omfattade Norrbotten och Västerbotten samt halva Västernorrlands län.
Tjänsten krävde många och långa resor, och Rosén nöddes lämna det mesta av sin privatpraktik och ta avsked från sin tjänst som förste flygläkare vid Flygvapnet.
Från tjänsten vid SJ avgick han med pension vid 67 års ålder men fortsatte som anlitningsläkare i ytterligare några år.
Stockholmaren blev norrbottning, till en del genom tillfälligheternas spel i en orolig tid, men också därför att han här uppe fann sig fångad av en så säregen och underbar natur, så mycket friluftsliv och upplevelser både i fjällvärld och skärgård.
Sommarnätterna med dess djur och fågelsång upphörde aldrig att fascinera honom. Höstarnas jakt på fågel och älg missade han sällan, ej heller vårarnas "Fågelskådande".
Han odlade också litterära intressen och var mångårig medlem av W:6 och SHT.
Som läkare trivdes han från första stund med sina norrländska patienter, alla kategorier, och kunde glädja sig åt stor tillgivenhet från deras sida.
Han hedrades 1959 med riddartecknat av Nordstjärneordern.
I egenskap av far och morfar var han också mycket uppskttad. Barn- och barnbarn kom långväga ifrån i en ständig ström för att hälsa på. Många är de som berättat om hans musikaliska och konstnärliga talanger och som kommer ihåg otaliga, trevliga fester där han underhållit familj och vänner med spirituella tal och Bellmansånger. Han var även en skicklig tecknare och kunde, på ett ögonblick, skapa roliga och fantasifulla bilder, ett intresse som han haft sedan tidiga barndomen.
Rune har i sitt privata och yrkesverksamma liv, betytt oerhört mycket för många människor. Han lämnar efter sig ett stort tomrum.
Döttrarna
med familjer
Så jobbar vi med nyheter