Roland Oja
Foto:
På 1960-talet blev välståndet högt med villa på Mjölkudden och ny Volvo i garaget på en polislön och hemmafru. Roland tog studentexamen vid Luleå allmänna läroverk och sedan universitetsexamen vid Stockholms Universitet.
Roland var exemplarisk student hela tiden genom grundskola, gymnasium och universitet och en lärarnas favorit. Hans bröder hade inte samma favoritstämpel hos lärarna och mor Sonja lärde sig att vid föräldramöten se till att boka in far Marcus möte med Rolands lärare sist så att far alltid kom hem på bra humör även om han hade fått skäll av de andra brödernas lärare. Far sade alltid "Ja hos Rolands lärare var det bara lovord, annat var det med bröderna där fick man skäll" godmodigt. En gång hade mor bokat in brödernas lärare sist och det misstaget gjorde hon aldrig om.
Uppväxten på Mjölkudden på 1960-talet var så lycklig den kan vara med en bullrig far och mellan två "alfa bröder" och en omvårdande mor.
Mycket fotboll, tennis, ishockey men även äventyrsresor med båt efter älven. Mottot för uppfostran var "plikt" att göra rätt för sig, "ära" att klara sig själv och "respekt" för den lilla människan". Som hjärnövningar med barndoms vänner prioriterades schack och strategispelet Risk. Efter studenten åkte Roland runt Amerika från kust till kust med buss med en barndomsvän under en sommar. Han har sedan även besökt sin brors lägenhet i Barcelona många gånger. Somrarna tillbringade han med glädje i timringen i Jaktviken Kallax. Men det blev även då och då en avstickare till Skalmodal på norska gränsen där Roland gillade att ströva omkring och fiska.
Han började som datoroperatör/programmerare vid Assi Kraftliner i Piteå. Det var en lycklig tid för Roland med enorm uppskattning hos användarna och intensiva bordtennis matcher på luncherna. Men huvudkontoret ville utnyttja Roland för hela Assi-koncernen och Roland lockades bli programmerare och systemman vid Assi:s huvudkontor i Stockholm. Roland föddes med en hög känslighet för stress och kombinationen av hård stress på jobbet med långa arbetsdagar, oförmåga att säga nej och bristande sociala nätverk i Stockholm gjorde att Roland innan han hunnit fylla 30 drabbades av vad man då i Norrbotten kallade "stockholmssjukan" .
I Norrbotten brukade den sjukdomen leda till att många ungdomar från Norrbotten återvände till sina hemtrakter. Sjukdomen ledde till att även Roland slutade på Assi på egen begäran och återvände till Luleå. Läkarna lovade att Roland skulle bli frisk. Läkarna satte in medicin som gav kraftiga biverkningar och bland annat förkortades hälsenan så att Roland fick svårt att gå resten av livet.
Roland började arbeta på Samhall i Luleå med olika arbetsuppgifter genom åren. Eftersom Roland var uppvuxen i ett hem med starka folkrörelseband blev han aktiv inom RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) där han under många år innehade olika befattningar bland annat som ordförande till medlemmarnas stora uppskattning.
Roland gillade att promenera och trots sitt handikapp kunde han spela dubbeltennis bra och vann många segrar i interna turneringar inom Luleå Tennisklubb. Särskilt om någon av bröderna var på andra sidan nätet spelade han extra intensivt och bra.
Spela tennis är om känsla och om Michelangelos cirkel och kvadrat, människan kommer inte längre.
Spela tennis och bollen träffa,
stöten känns i tårna,
bollen far som en plätta,
känslan sitter i en månad.
Helt visst är detta livet,
att springa där på grus,
segern tar man ej för givet,
förlusten kommer utan krus.
Bollen är som jorden rund,
planen ryms i universum,
är då tanken så enfaldigt grund?
att allt vi säger är hum-hum.
Att en fyrkant i en cirkel,
ger så mycket känsla,
vi blir som räven Mickel,
tänker på oss själva.
Roland var en person som var nöjd med livet och såg glädjeämnen i den grå vardagens små ting. När han såg i taxeringskalendern hur enormt stora inkomster vissa barndomsvänner hade så gladdes han med dem men tyckte sig ha ett bättre liv med större frihet som var värd mer än pengar. Roland var alltid fyndig i sitt intellekt och hade alltid ett positivt ord till vänner.
På senare år gifte Roland sig med Gunilla och var mycket lycklig i sitt äktenskap. Roland hade alltid längtat efter kärleken vilket han uttrycker i många av sina dikter. Gunilla gav honom den lyckan genom sin personlighet och väsen och blev för honom "the bridge over troubled water".
Rolands andra passion förutom tennis, hockey, fotboll och friluftsliv var poesi. Efter 20 år med författarskap hade Roland äntligen fått ihop en samling dikter inom poesi som han var nöjd med och han hade hittat ett mindre bokförlag i Skåne som var villig att ge ut dem. När vi på tisdag kväll den 24 november satt och såg matchen mellan Skellefteå och Luleå så "bubblade" Roland av inre glädje trots Luleås dåliga spel eftersom han äntligen hade redigerat färdigt dikterna och skickat kompendiet till bokförlaget.
"Ett skidspår i skogen,
bland snötyngda granar,
tätt intill danslogen,
som kärlek frammanar.
I skogens tysta djup,
hör man något fågelkvitter,
bäcken ger en vattensup,
haren lyser som av glitter.
På hela världen man tar nivå,
här i skogens dunkel,
i denna tysta lilla vrå,
finns det inga maskiner.
För länge länge sedan,
gav skogen skydd och mat,
så blir det aldrig mera,
ty människan är för lat."
citat ur Rolands diktsamling om en vårvinterdag i skogen.
Onsdag morgon den 25 november drabbades Roland av en kraftig hjärtinfarkt som gjorde att Roland lämnade oss och jordelivet utan smärta. Precis som Jesus bar på korset för mänskligheten kom Roland att bära på korset för släktens synder med en glädje till livet och den grå vardagen som var enorm för oss.
Roland var en stor fredsvän och en av hans indirekta mentorer i livet var Nelson Mandela vars dikt vi förknippar med Roland.
Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.
Det är vårt ljus,
inte vårt mörker,
som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss
-skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande?
Egentligen - hur kan vi undgå att vara det?
Du är ett barn av Gud.
Världen är inte hjälpt av din småbarnslek.
Det ligger inget stort i att krympa,
så att andra människor i din närhet
skulle slippa känna sig osäkra.
Vi föddes för att förverkliga Guds härlighet inom oss.
Den finns inte bara i några av oss,
den finns i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus skina,
ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.
När vi gjort oss fria från vår egen rädsla,
gör vår närvaro andra automatiskt fria.
Broder Ingemar å alla Rolands vänners vägnar
Citat ur Rolands diktsamling om att spela tennis:
Så jobbar vi med nyheter