Nils (Nisse) Engblom
En seglare och kappseglare har gått ur tiden den 2 november 2009.
Nisse Engblom, kappseglaren, blev långlivad. Han beundrade tidigt legendariske hamnkaptenen Åke Andersson på vars segelbåt Cutty Sark rådde sjöfartens noggranna rutiner.
Som ung skeppsgosse hade Åke Andersson seglat Australien tur och retur om bord på fyrmastade barken CB Pedersen och stått till rors för det mesta.
Nisse kom att gasta på Åkes Cutty Sark under en havskappsegling Gotland Runt och fick bland anant lära sig äntra rigg.
Perioden 1970-talet fram till 1988 kom att bli en kappseglingens glansepok för Luleå Segelsällskap då södra fjärden kunde räkna med 40-talet startande båtar.
Under de här åren blev Nisse Engblom en känd, framgångsrik och respekterad kappseglare. Han hade börjat att segla en Slända, kom att äga flera båtar, en M 22:a och fick framgång med den kända M 30:an Perhaps. Mest känd blev han med Fingaltypen Elinor, Luleås första segelbåt i glasfiber.
Han kom senare att segla med den unga generationen seglare som Kent Gåhlin i dennes Ballad Dudde och även som en i den unga besättningen på Polcirkeln, Luleås mest framgångsrika havskappseglare.
Nisse Engblom var en skicklig hantverkare och inredare av båtar. Inte förvånande lärde han sig själv till segelmakare och kom att hjälpa många med segelgarderoben. I den här vevan blev han bekant med den tidens storheter som Bengt Jörnstedt (redaktör för Segling; Horizon segel) och Peter Norlin (båtkonstruktör). Nisse Engblom var utsedd båtkontrollant och blev en av LSS hedersledamöter vid LSS:s 100-årsjubileum.
Jag kom att som gast lära känna Nisse Engblom som kappseglare i Ellinor. När han skaffade sig en mindre båt efter kappseglandet blev det en ny Elinor, en MS 20 från Marieholm, lättseglad, grundgående med stor sittbrunn. Med den utforskade vi skärgården från Piteå i söder till Storöhamn i norr med Nisse som ciceron.
Nisse gillade att simma. Morgondopp före frukost och kvällsdopp före middag hörde till rutinerna.
Hade gasten skött sig någorlunda så kunde det bli en genever till maten. Loggbok fördes minutiöst. Sista stopp blev ofta Stensborg med sen middag innan vi gick in i Ettans båthamn.
Färderna med Nisse inspirerade mig till fortsatta seglatser på sjön. Det Nisse lärt ut fick jag senare nytta av. Inte minst hur man rör sig ombord på en båt eller en skuta - upprätt med små steg.
Om sjön och segling var en av Nisse passioner så var musiken särskilt jazzmusiken omhuldad. Han spelade med i flera orkestrar, bland andra Swingers, Sega Gubbar, Jannes Kapell, Luleå Storband och på slutet med the Dixielanders. Började som trumpetare, men fortsatte som trummis.
Nisses fru Solveig hade också konstnärliga talanger bland annat som skribent.
Julmiddagarna hos gästfria Nisse och Solveig var länge en uppskattad tradition.
Sjögrens Café på Kungsgatan och Sjöbodan på Varvsgatan var mötesplatser för seglarna. Efter onsdagsseglingarna var eftersnacket på Sjöbodan en höjdpunkt. Den atmosfären letar man fortfarande efter inom LSS.
Hur ska kommande generationer introduceras till segling och ett liv på sjön och i skärgården? Som det var förr är det inte nu - var finns kännarna och kunskaparna?
Jag skattar mig lycklig som fick Nisse Engblom och hans vänner som introduktörer i seglingens konst.
Minsann har jag inte i min ägo ett sprisegel som Nisse sytt. Han skulle ha gillat att veta att jag långt senare var med om att sy ett sådant segel för hand. Det maritima arvet efter Nisse Engblom är värt att föra vidare.
Vännen Rune Sundmark
Så jobbar vi med nyheter