Gretel Nilsson, 91 år, Nyköping, har avlidit. Hon efterlämnade fyra barn, elva barnbarn och tio barnbarnsbarn.
Händernas verk har alltid varit Gretels signum. Sömnad och handarbete av alla de slag har fyllt hennes liv med glädje. När synen försämrades och hon inte ens kunde sticka längre, förmörkades dagarna.
Gretel växte upp på ett litet jordbruk i Idafors i Älvsby kommun i Norrbotten. Under ungdomsåren tog hon hand om både barn och sjuklingar i familjer i hemtrakten och på Garnisonssjukhuset i Boden. Hon hade haft TBC som barn, tillfrisknat och var därför behövd inom lungsjukvården.
Som 23-åring gifte hon sig med Helge Nilsson och blev bondmora i Vitberget. Ansvaret för verksamheten på gården, djuren och barnen vilade på Gretel.
Både Gretel och Helge var aktiva i Jordbrukarnas ungdomsförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Hushållningssällskapet och Bondeförbundet/ Centerpartiet. Gretel anordnade kurser i trädgårds- och smådjursskötsel, matlagnings- och textilhantverkskurser. Hon bidrog också till folkbildningsarbetet genom att se till att byn fick en bibliotekslåda.
Att försörja sig på ett mindre jordbruk blev allt svårare. 1960 gick flyttlasset till Malmberget där Helge börjat en ny verksamhet. Gretel var åter snabbt engagerad i föreningslivet - Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Svenska kyrkan och Husmodersföreningen.
Hösten 1970 flyttade familjen till Gävle. Där arbetade Gretel som hemsamarit och sjukbarnvakt. Nästa flytt gick till Nyköping 1977. "I Nyköping har jag bott flest år i mitt liv, 36 år" sa Gretel.
I Nyköping återupptog hon sitt vårdande, bland annat inom äldreomsorgen och på Vårdcentralen Bagaregatan. Tillsammans med Helge var hon engagerad i Hjärt- och lungsjukas förening i Nyköping.
Genom Studiefrämjandet ledde Gretel kurser bland annat i lampskärmssömnad, näversöm, bildväv, lapptäcksteknik. I bostadsrättsföreningen Gruvans vävstuga blev hon en drivande kraft och i vävstolen i sin lägenhet växte textila alster fram.
Gretels och Helges fyra barn utökade familjen med 11 barnbarn. Så snart arbetsresor eller sjukdom satte käppar i hjulen för oss, så kom Gretel och Helge till undsättning.
När krafterna tröt ville Gretel flytta till Mariebergsgården, som hon hade många goda minnen från. Där fick hon under sina tre sista år god omvårdnad av den personal som både hon och vi barn uppskattade mycket. Gretel hade en poet inom sig. Den dikt om björken som pryder hennes dödsannons läste hon ofta för oss. En annan handlade om erfarenheterna från arbetet som hemsamarit.
Vi har alla anledning att säga som Gretels äldsta syster Barbro, 94 år: "Var jag än ser mig omkring här hemma så ser jag verket av Gretels händer." Vi drar på oss ett par yllesockor som hon stickat, kurar ihop oss i en av hennes värmande plädar, tänder ett ljus och minns.
Katarina, Åke, Gertrud Elisabet och Bibbi