En Norrbottens ambassadör har gått ur tiden – Ingrid Jacobson 17/2 1926 - 10/8 2013.
Tandsköterskan Ingrid Jacobson, född Groth, har stilla somnat in på Skogsgläntans sjukhem i Kalix.
Född i Buddbyn utanför Boden och uppvuxen i Överkalix förblev hon Norrbotten trogen.
Tillsammans med sin man Olov, vänner eller barnen, besökte hon många platser bl. a. 10-talet europeiska huvudstäder, men oavsett vad hon upplevde där, hittade hon alltid något liknande eller bättre som fanns i Norrbotten.
Ingrid växte upp i Överkalix, med mor Ellen, far Gustav och lillebror Lennart. Efter att hon utbildat sig till tandsköterska i Stockholm i mitten på 40-talet flyttade hon hem till Överkalix, där hon fick jobb på den nyligen öppnade folktandvården. Där skulle hon även träffa sin blivande man Olov, som hon gifte sig med 1949. Samma år gick även flyttlasset till Kalix, där Olov övertagit en tandläkarpraktik och de skulle båda förbli Kalix trogna under hela sitt liv.
Tandsköterskejobbet tog paus under tiden de fyra pojkarna var små men hon återgick senare till att jobba med sin make.
Kvinnans roll i samhället och kampen för rättvisa mellan könen var väldigt viktig för henne. Hon var en ledande person i den lokala Fredrika Bremer-föreningen och deras tidning Hertha var viktig i hemmet.
Under barnens skolgång var hon också väldigt aktiv i Hem- och Skolaföreningen och drev på för att föräldrarnas åsikter skulle tillvaratas. Hennes syn på motion och att äta rätt var modern.
På vintern deltog hon i den tidens ”Friskis och Svettis” i form av damgymnastiken i Sporthallen eller simträning i Simhallen. På sensommaren var det svamp- och bärplockning som gällde. Detta kombinerades sedan helst med ortens lax, Kalix löjrom eller vilt i form av hare, älg eller fågel. Kombinationerna var många och gäster fick smaka på de norrbottniska delikatesserna.
Maken Olovs konstintresse blev även hennes och tillsammans var de väldigt aktiva i att driva Kalix Konstförening. Nya vänner kom till, även bland konstnärer. Norrbottens-konstnärer som Fred Andersson, Torsten Renqvist och Erling Johansson är några som gästade familjens hem.
Trots ett sunt leverne drabbades hon i mitten av 90-talet av bröstcancer.
Detta skulle innebära regelbundna läkarbesök och behandlingar i Umeå.
Detta var en jobbig tid för henne men hennes järnvilja besegrade till slut även cancern och hon blev friskförklarad.
Pojkarna, som hon kallade sönerna, och deras familjer, var viktiga. Hon var mån om att alla skulle kommas ihåg och i hennes kalender fanns alla datum nedtecknade. Hon missade aldrig att gratulera på födelsedagarna. Presenter hade oftast en bakgrund från Norrbotten.
En dag som denna känns sorgen nära, men känner dock en stor glädje över alla de år vi har haft dig vid vår sida, år med kärlek, stöd och support.
Att vi under dina sista dagar även fick vara nära dig och personligen få säga ett sista farväl klockan 16.05 lördagen den 10:e augusti, en dag med strålande sol, kändes bra.
Mor – vila i frid.
?Barnen Hans, Bertil, Lars ?och Henrik med familjer