Mauno Sahlin
Foto:
Han var född i Forssa, utanför Helsingfors, som enda sonen. Mauno arbetade på Marimekkofabriken, med att färga tyger för hand, när kriget bröt ut.
Han deltog i Finska vinterkriget och under en permission 23 december 1943 blev det bröllop med Sylvia i Forssa kyrka.
I början av 1950-talet åkte pappa efter Sylvias bror för att arbeta på LKAB i Kiruna. Familjen bodde ett tag i Svappavaara, innan de fick en bostad på Ön i Kiruna.
Att försörja en stor familj krävde sitt och pappa arbetade extra för att få det att gå runt. Det blev många turer med motorcykeln och konten till bärskogen.
Pappa var aldrig främmande för att utföra hemsysslor utan att klaga och att baka matbröd och bullar var en naturlig del av familjevardagen.
Mamma och pappa köpte en stuga vid Rautasälven, där de tillbringade somrarna med bastu och fiske.
Pappa var under många år kassör för Finska krigsveteranerna i Kiruna. Gemenskapen med veteranerna blev mer betydelsefulla efter mammas död för tio år sedan.
Många blev bussturerna till olika ställen i både Sverige och Finland. Det pappa mest pratade om var resan till Pumu och att pensionärerna där hade det mycket dåligt ställt. Han köpte ett par vantar och gav extra pengar till en kvinna så hon kunde köpa mat i många dagar.
För några år sedan vill pappa åka till Finland en "sista gång" för att se barndomshemmet, byn där han växte upp och hans föräldrar och mammas föräldrars gravplats.
Pappas envishet gjorde att vi några gånger körde vilse och det var en fröjd att få reta honom, när vi var tvungen att åka tillbaka. Under bilfärden spelade han finsk tangomusik på ganska hög nivå.
Pappa hade humor med glimten i ögat, som gjorde att han blev omtyckt av många människor. Andra intressen var att få bada bastu och att få sitta framför vedspisen i Lill-stugan, som säkert väckte många fina minnen.
När det var friidrott och ishockey på tv, blev pappa sittande i många timmar.
Djur har alltid haft stor betydelse och hunden Lukas gav stor glädje till mamma och pappa. Det var med stor sorg pappa beslöt att ta bort hunden när den dagen kom.
Han tyckte om att spela schack och gjorde det så fort han fick chansen.
Det är med stor kärlek och tacksamhet vi minns honom.
Monica, Mauri, Mats, Mirjam, Marco och Martin med familj,
samt släkt och vänner
Så jobbar vi med nyheter