Märta Nilsson
Min mamma Märta Nilson, Gällivare, fyller 60 år har lämnat oss barn, barnbarn, släkt och vänner i djup sorg och stor saknad. Hon fick leva ett långt liv med sina 86 år, hela tiden klar i tanken. När ens mamma går bort blir det tomt, hon har ju alltid funnits där. Alltid beredd att hjälpa till, fråga hur det går och oroa sig. Först för oss barn och sedan för barnbarnen. Men fastän mamma är borta så känns hon ändå ständigt närvarande, kanske nu mer än någonsin.
Hon föddes i Allsjärv i Överkalix. Föräldrarna Emma och Arvid var hårt arbetande småbrukare som uppfostrade mamma och hennes sju syskon med under enkla förhållanden.
Mamma fick gå endast sex år i folkskola, och att läsa vidare och ta realen fanns inte som ett alternativ. Därför fick hon redan som ung tonåring börja arbeta i hemmet. Lite senare i tonåren tog hon olika jobb utanför hemmet, som till exempel växeltelefonist och hembiträde.
År 1951 gifte sig mamma med Åke Nilsson, flyttade till Lomträsk och bildade familj. När hon och pappa fick sitt eget hus gick en stor dröm i uppfyllelse. Mamma fick äntligen ett eget hem som hon kunde forma, och där uppfostra oss barn, städa, laga mat och baka. Hon vävde trasmattor, sydde kläder, stickade mössor, vantar och sockor. I skogen plockade hon hallon, lingon, blåbär och hjortron. Hon hann också då och då koppla av med ett metspö och ta upp en öring eller två från någon av skogstjärnarna i närheten. Det vi barn har med oss från uppväxten är mammas omsorg, ständiga närvaro, viljan att hjälpa till och lusten till arbete. Men också kaffestunder och middagar med släkt och vänner, lukten av såpskurade golv, renbäddade sängar, nybakade bullar och mjukkakor. Te och smörgås stod på bordet när vi som tonåringar kom hem efter en sen utekväll. Vi saknade aldrig något.
Mamma var en sällskapsmänniska med stor portion humor. När pappa dog var mamma bara 53 år och ensamheten efter pappas bortgång var svår för henne. Arbetet i Isolamins personalmatsal var under denna tid till stor hjälp. Där fick hon nya arbetskamrater och nya vänner. När mamma sen blev pensionär lämnade hon byn Lomträsk, flyttade till centralorten Bränna. Hon startade om på nytt och fick flera bra år med gamla och nya vänner. Familjen utökades med sex barnbarn, som alla låg henne varmt om hjärtat och blev hennes ögonstenar. Mamma engagerade sig i PRO och svenska kyrkan, ordnade middagar, serveringar och var matmor på konfirmationsläger. Hon har alltid tyckt om att ge service, ett eget kafé var en dröm som hon bar med sig, men som hon aldrig förvekligade.
Strax innan hon fyllde åttio bestämde mamma sig för att bli stadsbo och flyttade från Överkalix till Luleå. Hon startade om på nytt ännu en gång och fann snabbt nya, goa vänner bland sina grannar.
Vi har svårt att förstå att mamma Märta inte finns med oss längre. Vi saknar hennes närvaro och omtanke för oss barn och för barnbarnen. Och vi kan inte längre göra henne glad med ett – alltid för kort – besök över en kopp kaffe eller en bit mat. Vi saknar att kunna ringa henne, fråga hur hon mår och vad hon behöver från ICA. Vi har än inte fattat att inte ”Mamma” kommer upp i displayen på mobilen någon mer gång. Vi är så otroligt tacksamma att vi fick ha henne som mamma, farmor och mormor!