Leif Martinsson

Leif Martinsson, Koskullskulle, har avlidit vid en ålder av 55 år.
Han växte upp i Malmberget på Malmsta. Under sin högstadietid bodde han i Finspång dit han flyttade tillsammans med sin mor och yngre bror. Han återvände till Malmberget då skoltiden var över.
Som 18-åring träffade han sin blivande maka Birgitta och tillsammans fick de två barn och två barnbarn. Familjen har alltid varit en central punkt i Leifs liv och han har alltid visat omtanke och kärlek till dem. Han var en mycket omtyckt pappa, morfar, svärfar och make.
Leifs yrkesverksamma liv har varit varierande och han har aldrig varit rädd att prova på något nytt. När chansen att få jobba i Australien blev aktuell så tvekade han inte och familjen flyttade dit 1983 där man bodde i tre år. Denna erfarenhet gjorde att det inte var främmande för honom att anta ytterligare utlandstjänster vid senare tillfällen.
Hans kunskaper inom matematik, teknik och intresse för språk, data och elektronik gjorde att han kunde arbeta och göra karriär inom detta område.
Leif har arbetat åt många olika arbetsgivare och även drivit egna företag. Senast startade han ett transportföretag tillsammans med sin son. Hans nuvarande jobb var på LKAB, projektavdelningen där han trivdes mycket bra.
Leifs intresse har alltid varit musik och han spelade själv gitarr. Fotografering var också något han sysslade med, många vackra bilder finns kvar i familjens fotoalbum och på datorn. Han gillade även pistolskytte och var aktiv i den lokala föreningen, där han hade framgångar i de tävlingar han deltog i.
Leif tyckte om att snickra och hans stora projekt inom detta område var fritidshuset i Tjautjas som han byggde tillsammans med familjen, goda vänner och släkten. Det var här han planerade att tillbringa stora delar av sin lediga tid framöver.
Resor var också något som låg Leif varmt om hjärtat och bland annat återvände han med sin fru till Australien för att träffa gamla vänner.
Leif har många goda vänner och han har alltid varit en god lyssnare. Vi som känner honom vet att han tyckte om att diskutera och hans öppenhet gjorde att man gärna hälsade på i hans hem eller ringde till honom. Han var varmhjärtad och ställde upp för oss när så behövdes, därför kommer saknaden att kännas stor då han nu lämnat oss.