Lasse Lindeholm, Pirttiniemi, Korpilombolo, har den 25 juli hastigt avlidit.
Han var mellanbarnet till Ture och Aili Lindeholm i en syskonskara av tre och skulle ha fyllt 67 år i höst.
Lasse utbildade sig efter folkskolan till elektriker vid yrkesskola i Övertorneå. Efter utbildningen arbetade han som industrielektriker i Eskilstuna, men återvände till Norrbotten efter cirka ett år för värnplikt i Luleå. Därefter styrde Lasse kosan mot Svappavaara och LKAB:s gruva där. Efter cirka fem år som industrielektriker där han höjde sin kompetens och erfarenhet sökte han anställning vid NJA (SSAB) i Luleå och anställdes 1969. Lasse var en omvittnat skicklig "elare", han var stolt över sitt yrke och visste vad han kunde.
Under 1960- och 70-talen företog Lasse flera utlandsresor och bland annat besökte han en faster och kusiner i Los Angeles, USA, vid två tillfällen.
1985, i samband med faderns död, återvände Lasse till hembyn och bosatte sig i fädernegården. Tillsammans drev han och hans äldre bror vidare skogsfastigheten till lika delar. Han rustade upp hemgården till modern standard, även vindsvåningen, för att systern med familj skulle ha något att komma till vid besök. Det förstärkte nöjet att besöka honom och känslan av att vara välkommen till ett hem var påtaglig. Lasse som levde ensam månade om att hålla hemmet i gott skick.
Förutom det arbete fastigheten krävde hade Lasse under en period diverse anställningar av kortare slag. Han började snart intressera sig i rennäringen, först på hobbynivå med ett eget renmärke och egna renar som han skötte exemplariskt. Hobbyn växte till ett intresse som senare övergick i att bli en livsstil. Lasse var sedan flera år vald ordföranden i Korju Sameby, där hans noggrannhet och kunnande verkligen kom till pass och uppskattades. Det Lasse gav sig in i gjorde han till 100 poceent med ett alltid bra slutresultat och lika bestämd var han då han avböjde engagemang i något.
Syskonbarnen utvecklade med tiden sina egna relationer till Lasse och dessa goda relationer gick inte att ta miste på.
När brodern för två år sedan drabbades av sjukdom var Lasse ett gott stöd för honom och hans familj i bland annat skötsel och tillsyn av broderns och hans familjs hus i byn och också deras renar.
Lasse var redan från ungdomstiden intresserad av sport. Som ung spelade Lasse fotboll och tennis men intresset övergick senare till att vara åskådare. Lasse missade aldrig en match som laget i hans hjärta, Luleå Hockey, spelade. Matcherna såg han via sin avancerade tv-anläggning. Han var allmänt sportkunnig och hade synpunkter på både lagens och spelarnas prestationer, i synnerhet inom ishockeyn.
Genom sitt brinnande intresse för rennäringen bärgade Lasse hö för utfodring av renarna vintertid. Han slog de flesta av byns ängar och bidrog på så sätt till att byn såg levande ut.
Saknaden efter Lasse, inte minst för oss närmast sörjande, är stor och den lilla men dock tröst vi kan känna är att Lasse fick leva det liv han själv valt att leva och att han fick lyckas väl med det mesta han företog sig.
Tack skall du ha Lasse, du fattas oss!
Syskonen Bengt och Doris med familjer