Lars Vesterberg
Foto:
Han växte upp i ett jordbrukarhem, som yngst av åtta syskon. Lars hade förmånen att få bo på hemgården från vaggen till graven. Han blev med åren en Svansteinprofil.
Lars Vesterbergs stora intresse efter avslutad skolgång var arbetet på hemgården med jord, djur och skog. I sina unga år hjälpte han sina föräldrar med postsysslorna i postlokalen som var inrymd i hemmet och godshanteringen åt SJ.
De första krigsåren i början av 1940-talet fick Lars tillsammans med sin far och brodern Sven frakta post och gods med häst och cykel till byarna efter vägen från Svanstein till Aapua.
Lars Vesterberg drabbades redan i ungdomsåren av en ärftlig betingad ögonsjukdom som ledde till total blindhet.
Ögonsjukdomen kom att prägla hans framtid och livsgärning på ont och gott. Lars Vesterberg brukade säga "att leva som blind går ganska bra men att leva med successivt försämrad syn är svårare.
Efter föräldrarnas frånfälle fick han ensam ansvaret för skötseln av jordbruksfastigheten. Lars kunde trots sitt handikapp sköta och underhålla mark och byggnader.
När han slutade med djurhållningen fortsatte han med sin specialgröda, potatisen som han skötte mönstergillt och fick riktig skörd.
Utöver arbetet på hemgården hade Lars Olika projekt igång. Vedprojektet innebar att Lars hantverksmässigt sågade björkstockar i exakta längder och sedan klöv den till småved. Efter tre års torktid var småveden torr och kunde användas i många olika eldstäder.
Släkt och vänner blev delaktiga av den välhanterade och torra veden från förrådet i vedboden.
Brödbakningen var ett annat projekt. Klockan fyra på morgonen var Lars i gång med baket av både mat- och kaffebröd. Hans skorpor blev kända i i många hem.
Finnmix var ett kontaktskapande projekt. Många vänner från när och fjärran har blivit gratulerade på sina högtidsdagar.
Kylikki Kenttä var under sin tid som ledare för Finnmix en värdefull kontakt för Lars. Journalister har i olika sammanhang kontaktat Lars och skrivit reportage om hans liv som blind.
Lars livsgärning är unik. Han var självlärd. Han kunde bo kvar på hemgården livet ut. Lars hade vigt sitt liv för hembygden och hemgården.
Brukstorpet, Svansteins hembygdsgård var hans ögonsten. Där trivdes han i såväl profana som kyrkliga sammanhang. Lars var en generös person och hade omtanke om medmänniskan.
Han fick alltid hjälp av sin släkt, grannar och många vänner att utföra det arbete han själv inte kunde göra. Under många år skötte Lars sin mamma i hennes slutskede av livet.
En av Lars Vesterbergs sista initiativ var att väcka frågan hos myndigheter om den försämrade service med bland annat utbetalning av lön skulle lämnas i brevlådan även åt synskadade.
Handikappade och framför allt synskadade fick anlita hjälp för att kunna kvittera och hämta lönen i många fall flera mil från hemmet. Poststyrelsen har enligt uppgifter tillsatt en utredning i frågan, som uppmärksammats också av medierna.
Vi syskon med familjer minns Lars med glädje.
Vi kunde alltid komma till hemgården när det passade oss för samvaro och rekreation i den natursköna byn Svanstein.
Syskonen
Så jobbar vi med nyheter