Knut Koskenniemi
Foto:
Han föddes sist i en skara av tolv syskon på hemmanet vid gränsälven i Kardis. Modern Fanny, ursprungligen från Malmberget, och fadern Emanuel, från Jarhoinen i Finland, hade bosatt sig på gården, som var Fannys föräldrahem.
Barn- och ungdomsåren präglades av hårt arbete hemma på gården samt i skogen. Arbetet hemmavid sköttes vid sidan av skolgången, först i Kardis byskola årskurserna 1-7, sedan vid Lantmannaskolan i Vojakkala terminen 1952/1953. Knut fortsatte därefter sin utbildning vid Tornedalens Folkhögskola i Övertorneå under två år. Detta efterföljdes av en tvåårig ingenjörsutbildning i Malmberget. Han utbildade sig till eltekniker och var en flitig elev med goda betyg.
Knut var 29 år då han 1966 anställdes vid Kiruna geofysiska observatorium som blev Kiruna geofysiska institut 1973 och senare Institutet för rymdfysik 1987. 1976 startade Eiscat-projektet och sedan 1978 arbetade Knut vid Eiscat mottagarstation som tekniker. Vid den efterlängtade förtidspensionen 1997 hade han arbetat 31 år vid samma företag och varit med om dess utveckling nästan från början. Knut trivdes väl på Eiscat, mycket tack vare den goda gemenskapen med arbetskamraterna och vännerna på Eiscat. Genom arbetet fick han möjlighet att resa och besöken i bl.a. Amerika, Frankrike och på Svalbard var minnesvärda.
Han träffade blivande frun Irma i Kiruna där de senare vigdes den 17 juni 1976. Frun och de fem barnen var en central del i hans liv.
Ett stort intresse i livet var jakten och fisket. Fågeljakt bedrevs både med och utan den engelska settern. Älgjaktveckorna tillsammans med jaktvännerna i Sappis var efterlängtade och det var en stor händelse för hela familjen då jaktsäcken skulle packas. Älgjakt bedrevs även på hemmamarkerna i Kardis. Laxfisket bedrevs med stor passion och många var de tidiga mornar då båten roddes ut på Torneälven i väntan på ett napp.
Efter pensionen tillbringades stor del av tiden i hembyn Kardis där restaurering av gamla lador och bruk av gården varvades med upprustning och renovering av det gamla föräldrahemmet. Här fanns även den egna stugan som han byggt under 70-talet och där familjen tillbringat somrarna sedan dess. Många var vännerna i byn. Knut var en händig person och också en duktig snickare. Han var dessutom en mycket god lyssnare och uttryckte sig väl i skrift. Det senare ett intresse som utmynnat i ett flertal kåserier om upplevda jaktäventyr.
Familjen och särskilt barnbarn var en glädje i livet och mycket uppskattade var de stunder då familjen var samlad för högtider, fester eller arbete på gården och vid stugan i Kardis. Du saknas oss!
Familjen genom dottern Petra Berggrund
Så jobbar vi med nyheter