Kennet Lövgren
Min käre make och vår käre pappa Kennet har avlidit i en ålder av 77 år.
Han var från Västerbotten, född i Lövånger och uppväxt i Burträsk som äldste son till Märta och Josef Lövgren. De hade ett litet jordbruk och hans pappa var dessutom byggmästare och flitigt anlitad i bygden för att bygga och renovera hus. I familjen fanns även hans två yngre bröder, Lasse och Svante, och på samma gårdsplan bodde även mormor Inga och morfar Viktor.
Kennet var mycket tillsammans med morfar och följde honom ofta från tidiga år till hans snickeriverkstad. Otaliga gånger hörde man Kennet nämna morfar Viktor som förebild, han beundrade honom som människa och allt han åstadkom på snickeriet, de var riktiga kompisar.
Från tolv års ålder följde han sin pappa till olika husbyggen så hammare, spik och vattenpass kunde Kennet hantera tidigt.
Efter skolåren läste han på Hermods och fortsatte med utbildning i Härnösand och sedan ingenjörsutbildning i Stockholm med examen i Husbygge och Väg och vatten. Efter examen fick han med lätthet arbete som arbetsledare vid byggen i Stockholm. Han blev kvar som stockholmare i sju år.
1964 gifte han sig med burträsktjejen Elna och efter hennes utbildning beslöt de att flytta norrut och bosätta sig i Luleå. Kennets tanke var att han och Elna skulle stanna i Luleå under några få år, men det blev livet ut. Under första året i Norrbotten arbetade Kennet i Aitik för att sedan under flertalet år arbeta för olika byggfirmor i Luleå. Staden växte och Kennet var bland annat delaktig när Mjölkudden, Hertsön och Porsöns med mera bebyggdes.
De sista tio åren arbetade Kennet på Stadsbyggnadskontoret, med bostadsanpassning. Han trivdes med sina nya arbetsuppgifter och tyckte även att det blev bättre med reglerade arbetstider och mindre stress.
I äktenskapet föddes tre barn, Lena, David och Simon, som han ägnade mycket tid åt och följde med stort intresse. Han tog stort ansvar för hemmet och skötte matlagning och städning då Elna arbetade nattetid under många år.
Senare i livet följde han gärna barnbarnens idrottsintressen. För egen del nöjde han sig med att cykla ofta och gärna och hans egen idrottskarriär som höjdhoppare i unga år resulterade i sockenmästare med 1,75 i saxstil som han framhöll ibland.
Kennet engagerade sig i ett flertal föreningar, särskilt PSO-föreningen som kan kände mest för och ägnade mycket tid åt. Familjen reste ibland utomlands så sol och bad var bra för hans psoriasis.
På grund av sviktande hälsa bodde Kennet det sista året på Midskogens äldreboende där han fick all vård och omsorg han behövde vilket vi är mycket tacksamma för.
Kennet var en riktig sällskapsmänniska, han hade lätt att ta kontakt med alla. Han hade ett positivt sinnelag, var glad, snäll och omtänksam och ställde alltid upp om någon behövde ett handtag. Han kommer att finnas inom oss med stor saknad för allt han betytt för oss.