Janne ”Loffe” Carlsson debuterade på film som 13-åring i ”Anderssonskans Kalle” (1950) och har sedan dess medverkat i otaliga filmer, tv-serier och teateruppsättningar.
Sina mest kända komiska roller gjorde han bland annat i ”Repmånad” (1979) och i Göta kanal-fimerna. Han blandade gärna komiken med mera dramatiska roller, som i filmatiseringarna av Stig Claessons romantrilogi ”Vem älskar Yngve Frej?”, ”På palmblad och rosor” och ”Henrietta”.
Men det var med tv-serien ”Någonstans i Sverige” (1973), delvis inspelad i Norrbotten, som han fick sitt stora genombrott och blev riktigt folkkär. I skildringen av beredskapsåren 1939-45 spelade han soldaten Elof ”Loffe” Olsson, en rollfigur som kom att ge Janne Carlsson ett smeknamn för livet. Serien byggde på Jan Olof ”Jolo” Olssons bok och räknas i dag som en svensk tv-klassiker.
På teaterscenen medverkade han i otaliga farser på privatteatrar i främst Stockholm. Han har även synts i tyngre dramatiska roller på Kungliga dramatiska teatern och i uppsättningarmed Riksteatern.
Under 1970- och 80-talen hade han egna tv-shower. 1981 var han programledare för Melodifestivalen. 2008-2009 var han en av deltagarna i SVT:s populära ”Stjärnorna på slottet”.
Janne Carlsson var också känd som musiker, kanske främst som trumslagare i gruppen Hansson & Carlsson, känd för att vid några tillfällen ha spelat tillsammans med Jimi Hendrix. Under 1960-talet spelade Janne Carlsson även med några av jazzens största namn, till exempel Dexter Gordon och Johnny Griffin. Han gav under åren ut en rad skivor.
Vid sidan av skådespelar- och musikkarriären var Janne ”Loffe” Carlsson” även en bildkonstnär som arbetade med oljemålning, litografier och keramik.
Under 10-15 års tid drev han en reklambyrå som producerade reklamkampanjer och reklamfilmer för flera stora företag.
När Janne ”Loffe” Carlsson fyllde 80 år i mars i år intervjuades han av Tidningarnas telegrambyrå. Där berättade han om glädjen över att fortfarande vara ihågkommen av fansen.
– Det känns härligt. Det är viktigt att man har en publik. Mitt motto har också alltid varit att man ska vara en tillgång – för samhället, för familjen. Är man en tillgång är man inte till besvär och så får man vara med på allt, sade han.
De sista 15 åren av sitt liv var han bosatt i Kristianstad i Skåne där han avled i sviterna av levercancer. (NSD)