Ivar Persson, älskad make, far, svärfar och morfar, har den 4 april 2015 stilla insomnat efter en längre tids sjukdom. Han blev 75 år och saknas närmast av sin hustru Anna-Lisa och döttrarna Helene och Yvonne med familjer.
Ivar föddes i Rödupp i Överkalix kommun näst yngst i en syskonskara med sex barn. Ivar personifierar uttrycket ”self-made man”. I grundskolan visade han studiebegåvning och fick hoppa upp i övre klasser. Föräldrarna fick påtryckningar om att han borde gå realskolan. Men den utbildningen ville inte hans föräldrar finansiera.
Ivar ordnade då detta själv med arbete i timmerflottningen och som försäljare av böcker. Han fick också hjälp av ett stipendium från Rotary i Överkalix.
Efter avslutad skolgång blev det militärtjänst vid F21 - flygflottiljen i Luleå, där han fick en fin utbildning till ekonom vid flera högre lärosäten i Sverige. Sedan blev Handelsbanken hans arbetsgivare och förblev så i drygt 40 år. Han vidareutbildades inom värdepapper vid bl a Bank of England i London.
Han älskade sitt arbete som bankkamrer och besatt en otrolig förmåga att få bankkontor på små norrländska orter att gå med vinst. Han hade helt enkelt näsa för affärer och fingertoppskänsla. Ivar hann jobba på många orter både i Norrbotten och Västerbotten, t ex Lövånger, Jokkmokk och Vindeln och valde dessa kontor på mindre orter eftersom det hörde till hans livsfilosofi: ”hellre en stor man på en liten ort, än en liten man på en stor ort”.
Ivar var även en av de hjärnor som utarbetade Handelsbankens eget pensionssystem Oktogonen, vilken många bankanställda har njutit av på ålderns höst.
I Vindeln träffade Ivar sin Anna-Lisa och de fick två döttrar tillsammans. De har i sin tur gett honom fyra barnbarn varav tre är i livet.
Föreningslivet låg Ivar varmt om hjärtat. Rotarys och Odd Fellows träffar var något han alltid såg fram emot. Under senare tid var Ivar ordförande i Reumatikerförbundet i Vindeln.
Fritiden ägnade Ivar mest åt familj och stugliv, senast i byn Renfors vid Vindelälven.
De sista 15 åren av sitt liv var Ivar hårt drabbad av sjukdom. Svårast att hantera var en stroke som drabbade hans tal och närminne. Men tillsammans med sin hustru kämpade Ivar sig tillbaka med sin vanliga envishet och arbetsiver.
Ivar är nu inte längre hos oss och det är med stor saknad vi tar adjö. Tacksamt tänker vi på den tid vi fått tillsammans.