Ivar Hagström
Foto:
Ivar växte upp tillsammans med en bror i en gruvarbetarfamilj i Malmberget, föräldrarna var inflyttade Malmbergsbor. Ivar flyttade med sin Karin till Köping 1948 där sonen Kjell föddes.
1953 gick flyttlasset till Kiruna och Tuolluvaara, Ivar hade fått anställning som verkmästare/arbetsledare i dåvarande TGA, Tuolluvaara Gruvaktiebolaget.
Vid sidan om sitt arbete hade Ivar ett stort intresse för kooperationen. Han kom att sätta en stor del av sin fria tid för Konsumentföreningen Kiruna. I början av 60-talet blev Ivar förtroendevald i konsumentföreningen som ledamot i föreningen förvaltningsråd och ordförande för densamma. I början av 70-talet avskaffades förvaltningsrådet och ersattes av en stor styrelse. Ivar kom att ingå i den nya styrelsen, de första åren som sekreterare. Efter en kort tid blev Ivar ordförande i styrelsen, ett uppdrag som han innehade fram till årsskiftet 1993-1994. Ivar avgick i samband med fusionen med Malmberget Kooperativa Handelsförening. Vid sin avgång hade han varit förtroendevald i över 30 år och erhöll Kooperativa förbundets pionjärsplakett. Kriterierna för erhållande av denna plakett var 40 års medlemskap varav 30 år som förtroendevald. Dessa kriterier uppfyllde Ivar med råge.
Att ägna en stor del av sin fritid åt, i princip, ideellt arbete är som alla förstår väldigt stort.
Ivar var en stor och sann kooperatör, han hade en genuin tro på den kooperativa rörelsen och hade verkligen tagit till sig den Kooperativa slogan från 50-talet. "Ej tjäna på andra men tjäna varandra". Ivar visade ett stort engagemang. Förutom att han var rakryggade och ärlig var han också en tydlig och lyssnande person som inte pratade först och tänkte sen.
Att ha varit med på den resa inom kooperationen som för Ivar varade över 30 år har det hunnit hända mycket. Föreningen hade stor framgång under Kirunas tillväxtår under 60-70 talen och gruvnäringen växte så det knakade. Föreningen levde upp till stadgarnas mål, paragrafen "att göra medlemsnytta".
Befolkningsutflyttningen från Kiruna, som skedde på 80-talet, på grund av den stora strukturförändringen i gruvan, kommunens huvudnäring, medförde även stora strukturella problem för föreningen. Ledningen för föreningen vidtog olika åtgärder för att anpassa verksamheten till den nya situationen. Det som gjordes var inte tillräckligt och föreningens ekonomiska problem växte. Ivar, som under samma tid var styrelsens ordförande, mådde inte bra eftersom han upplevde att föreningen inte gjorde den medlemsnytta som man var till för.
Sommaren 1990 ringde Ivar till mig och frågade om jag kunde tänka mig och att flytta tillbaks till Kiruna och ta jobbet som föreningledare/vd. Jag accepterade erbjudande att återvända till Kiruna. Det blev fyra jobbiga år, inte bara för mig, utan även för styrelsen och framförallt Ivar. Under de åren kom jag och Ivar väldigt nära varandra, han ställde tydliga krav och jag hade en oerhörd respekt för honom. Det vara många svåra beslut som skulle fattas, han ville vara välinformerad och jag hade full förståelse för det. När han väl var insatt i vad som gällde var han orädd i att fatta beslut och han hade ett stort förtroende i styrelsen och hos övriga förtroendevalda. Efter fyra år var föreningen på fötter igen.
Ivar ville avgå på stämman 1993 men jag övertalade honom att vara kvar, vilket var bra.
För att vi på lång sikt skulle få en stark förening föreslog jag för Ivar om inte det vore vettigt att undersöka möjligheten att bilda konsum Malmfälten. Malmbergets Kooperativa Handelsförening befann sig i samma svåra läge som vi hade befunnit oss i. En fusion skulle innebära stora kostnadsbesparingar, en administration i stället för två med mera.
Ivar nappade på idén och efter olika turer blev Konsum Malmfälten verklighet.
Det var Ivar sista stora beslut som han var med om, han avgick i samband med att fusionen hade blivit verklighet och en ny styrelse hade blivit utsedd.
Efter sin avgång var Ivar mycket mån om att vara informerad om den nya föreningens utveckling.
I mitten på 80-talet var Ivar initiativtagare till att Fonus etablerade begravningsverksamhet till Kiruna där han i inledningsskedet ingick i distriktsrådet. Vidare var han med i PRO-föreningen i Kiruna ett antal år där han var ordförande 1994-2000 och vid samtal med före detta styrelsekollegor till Ivar framkom det att han även där gjorde en stor insats. Ekonomin var nerkörd i botten när han kom in, han rustade upp både föreningens organisation och ekonomi. Seddan han lämnat styrelsen var han med
i PRO:s sånggrupp.
Ivars gärning för den kooperativa rörelsen är unik, det finns inte och kommer inte att finnas någon fler som Ivar.
Ivar var en älskad make, far och farfar. Saknaden är stor.
Sixten Lampa
Så jobbar vi med nyheter