Ingrid Raatamaa

Psykologen och översättaren Ingrid Raattamaa har avlidit i en ålder av 65 år. Hon sörjs närmast av maken Bengt och sonen Olov samt systrarna Ragnhild och Gudrun.
Ingrid föddes i Stockholm som dotter till meteorologen Alf Nyberg och etnologen Gertrud Grenander Nyberg. Efter studentexamen vid Nya elementarskolan i Bromma studerade hon psykologi vid universiteten i Stockholm och Uppsala och avlade lic-examen 1969.
Efter ett års arbete på Furunäsets mentalsjukhus i Piteå blev hon självständig psykolog 1970. Samma år gifte hon sig med Bengt Raattamaa som då var tillsynsman för STF och hade räddat henne till livet vid en olycka under fjällvandring.
Till och med 1986 arbetade hon som skolpsykolog företrädesvis vid Malmbergets grundskolor, därefter drygt två år vid Gällivares psykiatriska klinik.
Sedan Bengt utbildat sig till bibliotekarie flyttade familjen, då utökad med sonen Olov, år 1989 till Norberg. Efter en tid på Hallstahammars psykiatiska öppenvårdsmottagning övergick Ingrid till Fagersta behandlingshem och senare Fagerstas psykiatriska öppenvårdsmottagning. Hon arbetade främst enligt det psykodynamiska synsättet och utbildade sig till psykoterapeut 1996-1999.
Ingrid Raattamaa har från engelskan översatt flera böcker inom sitt fack; Samlade skrifter om schizofreni av H Searles, Tragedin med schizofreni utan psykoterapi av B Karon, Galenskapens gåta redaktör John Read samt den helt nyligen utkomna Den förlorade sorgsenheten av AV Howitz & JC Wakefield, som argumenterar för sorgen som en normal, funktionell reaktion fastän den enligt vedertagen klassifikation likställs med depression.
Ingrids skarpa intellekt parat med ett aldrig sinande intresse för människors livsvillkor och psykiska funktioner, hennes värme och empatiska förmåga gjorde henne skicklig i sin yrkesutövning som psykolog och psykoterapeut.
Samma egenskaper gjorde henne till nära vän med sällsynt många människor som hon mötte under sin väg genom livet. Hon behöll kontakten med dem genom resor, brev och telefon, hon odlade vänskapen. Hon bjöd på sig själv på ett stillsamt sätt och hade förutom ett brett kunskaps- och intresseregister en helt underbar humor som gjorde det roligt att umgås med henne.
Ingrid skrev en samling dikter som aldrig har publicerats, enkla, stillsamt poetiska, ofta underfundiga.
Önskan
Det vi försöker säga
fast vi stakar oss hela tiden
är det viktigaste:
"Jag vill vara här"
Nu är Ingrid inte här längre, och vi sörjer.
För vännerna
Margareta Stenerås