Vår kära mamma Ingeborg Rosell har stilla somnat in i en ålder av 90 år.
Hon var född och uppvuxen i Mjölkudden/Notviken i Luleå och var dotter till Alice och Birger Söderman.
Ingeborg fick efter realskolan anställning som telefonist vid Luleå telefonstation, men utbildade sig så småningom vidare till mellanstadielärare vid folkskoleseminariet. Det var ett yrke som passade henne väl och som hon la ner själ och hjärta i.
Efter vidare fortbildning arbetade hon som metodiklektor vid lärarhögskolan i Luleå och inspirerade många blivande lärare. Hon återgick dock till att jobba med barn de sista åren innan pensionen.
Ingeborg har alltid varit en barnkär person och har även ägnat mycket tid åt sina egna barn- och barnbarn. Där har kärleken flödat och varit ömsesidig. "Det var roligt att vara hos mormor". Hemmet har också alltid präglats av en inbjudande och öppen atmosfär.
Sommaren 1944 träffade Ingeborg sin blivande man, vår pappa Henrik och de kom att få ett långt och rikt liv tillsammans. Makarna fick tre döttrar och familjen tillbringade sina somrar i stugan i Gäddvik.
Ett stort intresse Ingeborg hade var att plantera och sköta om blommorna och växthuset där. Hon har alltid haft öga för det vackra i naturen och i konsten.
Att lyssna på musik och sjunga har också varit ett intresse som följt henne genom livet. Vi sjöng ofta i bilen när vi åkte på semester till exempel. I ungdomen ägnade hon även tid åt folkdans. På äldre dar intresserade hon sig för sin hembygd och läste om Luleås historia samt släktforskade. Ett gemensamt intresse som Ingeborg och Henrik delade var att fiska tillsammans, både i stugan och i fjällen. De fick också glädjas åt många gemensamma semesterresor utomlands.
Ingeborg Rosell var en varm, trygg och generös person som höll samman familjen. Hennes kristna tro har betytt mycket och präglat hennes liv ända sedan barndomen till den dag hon lämnade oss.
De sista åren av sitt liv drabbades Ingeborg av en demenssjukdom och fick flytta till Ingridshem. Vi är tacksamma över att hon trots sin sjukdom fick behålla sin värme och positiva livssyn.
Hon fick ett långt och rikt liv men lämnar ett stort tomrum av saknad efter sig.
Närmast sörjande är döttrarna Monica, Carin och Ewa med familjer.