Den 20 juli slocknade livslågan för min älskade bror och bästa vän, Thomas Åberg, blott 45 år.
Fyra års hård kamp mot cancern kom till ett slut, men även i de mörkaste stunder utstrålade Thomas en väldigt stark livsglädje och en imponerande positivitet. Han blev och förblir min hjälte.
1976, vid åtta års ålder, flyttade våran familj från Östermalm i Luleå ut till det då, helt nya Björkskatan. Våra föräldrar, Eva och Stig förde tidigt över sitt frilufts- och naturintresse på oss. Utflykter i naturen, sommar som vinter stod alltid på schemat.
Större delen av uppväxten spenderades somrarna i skärgården med familjens båt. Thomas njöt av friheten bland öarna med fiske och bärplockning, det fanns alltid nya vikar att upptäcka med den lilla släpjollen.
Senare upptäcktes guldvaskning och all tänkbar utrustning medföljde när de norrländska skogsvägarna avverkades en efter en. I vårat gemensamma fritidshus i Harads fanns hela tiden nya projekt att genomföras och planerandet för ytterligare pågick in i det sista.
Bara några veckor innan midsommar trotsade han sjukdomen och fällde några stora träd på tomten som han började kapa upp.
Thomas framtidsplaner höll honom igång och gav honom ny energi. Tillsammans med våra föräldrar, mig, min fästmö Anna och barnen Frida och Freja spenderade vi mycket tid i huset som blev en knutpunkt för oss alla. Då Thomas inte hade några egna barn blev våra en stor källa till glädje och deras spontanitet fick honom att kanske glömma sina problem för någon stund.
Thomas arbetsplats var F21 i Luleå, den var också en stor del av hans liv. Jobbet som driftingenjör med tekniska utmaningar och kamratskapet med kollegorna gav honom väldigt mycket.
Thomas kunde lösa det mesta och satt inne med ett stort, brett kunskapsregister.
Han ställde alltid upp och fixade saker, inte bara på jobbet utan också för oss alla i släkten. Jobbet innebar också utlandstjänst med flygvapnets snabbinsatsförband, vilket resulterade i stora övningar i ett flertal länder där han gavs uppmärksamhet för sin yrkesskicklighet och kunskap.
Thomas var en väldigt varm och ödmjuk person. Han var generös och visade stor empati.
Han lämnar ett enormt tomrum och en sorg och saknad som inte går att beskriva.
Tack för att vi fick ha dig i våra liv.
?Lillebror Peter