Idrotten i Boden har sorg. Sven Selberg har avlidit. Han skulle ha fyllt 94 år den 30 augusti.
Selberg var en profil i Boden och hade framförallt stora framgångar i skytte. Höjdpunkten kom 1964 när han vann SM-guld i sportskytte.
En annan stor triumf var segern i Svenska Dagbladets riksskytte och han deltog även i VM i Oslo 1952.
Han var också ledare och tränare i skytte och även landslagstränare i skidskytte i åtta år. Selberg tillhörde ledarstaben vid OS i Grenoble 1968 och för-OS i Sapporo 1971.
Handboll
Sven Selberg hade också ett hjärta som klappade för handboll och under en tid var han ordförande i Norrbottens handbollsförbund. Han satt även i Svenska handbollsförbundets styrelse.
Han gladdes mycket åt att han tillsammans med Lia Jonsson från Umeå lyckades öppna "Norrlandsfönstret" vilket innebar att lagen från norr fick möjligheter att kvala.
Sven Selberg hade överhuvudtaget ett stort idrottsintresse och missade aldrig stora sportsändningar på tv.
Han föddes i Boden och blev staden trogen hela sitt liv. 1941 gifte han sig med Anna-Greta (Kickan) och de fick två söner, Sven-Olov och Per-Erik.
Militär
Kickan var också duktig inom idrott - framförallt i handboll. Hon var försvarsrese i såväl Hornskrokens IF, Norrbottens länslag som Norrlandslaget.
Selberg fick också hustrun att börja med pistolskjutning och det hände mer än en gång att hon slog maken i tävlingar.
I en intervju, som NSD gjorde med honom inför 90-årsdagen sa Selberg också att det mycket var hustruns förtjänst att han lyckades så bra i skytte.
Sven Selberg var militär i sin yrkesmässiga gärning. I 32 år arbetade han vid S 3 i Boden.
Vid sidan om idrotten var bridge hans stora intresse och han spelade varje vecka med Bodenpensionärernas bridgeklubb. Det gjorde han ända till en kort tid före sin bortgång.
Skytteskribent
Sven Selberg var även bekant för NSD:s läsare. Det blev nästan 60 år i NSD-Sports spalter och han var framförallt uppskattad, som skytteskribent.
Sven Selberg var känd som en godhjärtad och social person. Han tänkte alltid på sina nära och kära och hade många vänner runt om i landet.
Hustrun dog år 2000 och han bodde ensam i villan på Torpgärdan under de tolv sista åren. Han ville att allt i huset skulle vara som under hustruns tid och hans stora önskan var att få somna in i hemmet. Så blev det också.
Han kände stor tacksamhet över den hjälp han fick av kommunen under den sista tiden.
Sven Selberg sörjes närmast av son och barnbarn med familjer..