Hillevi Moberg
Foto:
Redan som barn visade Hillevi ett stort intresse för att skriva berättelser och dikter. Det intresset följde med henne under åren och kom senare till uttryck i ett stort antal nedtecknade dikter och noveller.
Eftersom hon alltid följde med i samhällsutvecklingen genom tidningar, radio och tv kunde hon lätt ge uttryck för sina åsikter i bland annat protester mot datasamhället.
Hon hade också en konstnärlig ådra och visade sin poetiska talang i många slagfärdiga, träffande och även känsliga dikter. Diktsamlingen Om hösten darrar löven (utgiven 1985) är ett exempel på det.
Hillevi Moberg medverkade även i olika radioprogram och läste bland annat upp sin novell Det beror på hur man ser det 1981.
Den största uppmärksamheten rönte ändå boken En gruvarbetarhustrus dagbok som består av samlade dagboksanteckningar och dikter från 1965 och fram till det att gruvstrejken bröt ut 1969. I Malmfälten har gruvstrejken haft en avgörande betydelse för att visa att kampen för ett rättvisare samhälle är viktig och påminnelsen om att, som slagorden då ljöd, "Vi är inga maskiner".
I samband med årets 40-års uppmärksammande av strejken skulle Hillevi Moberg ha intervjuats i Norrbottensradion P4 den 9 december, men hennes livs dagar tog slut den 1 december. I stället sände man en intervju med henne som var inspelad tio år tidigare. Det blev ett fint minnesprogram av det som en gång var.
Ett annat stort intresse som Hillevi ägnade mycken tid åt var huset och trädgården på Malmsta där hon bodde med familjen mellan åren 1955 till 1991 då hon flyttade till Gällivare. Maken Alf dog i mars 1993 på servicehuset Enen. Barnen var sedan länge utflugna.
Ända in i det sista var Hillevi en kämpe för rättvisa och hon gav aldrig upp, men i den sista kampen, den som vi alla måste utkämpa, handlar det inte längre om att vinna eller förlora utan om att nu är det dags att gå vidare.
Närmast anhöriga är barnen Christina, Kjell-Erik, Hans-Åke och Ingemar med familjer.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!