Den 15 november i finska Tornio, år 1933 föddes en pojke som vi lite senare skulle komma att känna till som Helge Kemi, son, make, bror, pappa, morfar, farfar och farfarsfar.
Helge bodde med sin familj i en by vid namn Sieppijärvi, där gick han i skolan fram till elva års ålder då han och resten av familjen flyttade till Sverige och bosatte sig i Pajala. I unga år innan flytten till Sverige dog Helges far, därför bodde han nu bara med sin mor och sina syskon.
Skogen var hans andra hem. Redan som femtonåring började han arbeta i skogen där han körde timmer med häst, han fortsatte att arbeta i skogen utanför Lansjärv där han blev kvar tills han nådde 20 års ålder och ryckte in i lumpen. Sin tjänstgöring gjorde han på Jägarskolan i Kiruna.
En sen eftermiddag under midsommardagen år 1958 träffade han sin blivande fru Anne-Marie, kärlek uppstod och från den dagen har de inte vikt av från varandras sida utan funnits där för varandra, lojalt och trofast genom alla år. 1959 var året då de sa ja till varandra för att bli man och hustru och de bosatte sig tillsammans i Kiruna. Det dröjde inte länge innan deras lilla skara hade utökats med 3 små barn, två pojkar och en flicka.
1956 jobbade han på TGA i Tuolluvaara utanför Kiruna, under det sena 70-talet flyttade han sedan över till LKAB där han arbetade fram till 1987 då han slutade efter cirka 30 år i gruvbranschen. I början av 90 talet flyttade Helge och Anne-Marie tillbaka till hemtrakterna och bosatte sig i Kaunisvaara utanför Pajala. Vart han än var hade han bråttom för att få komma hem.
Förutom att han alltid hade händerna fulla av arbete var han också väldigt sportintresserad, i sina yngre dagar spelade han fotboll och bandy och han tyckte även om att åka långlopp med längdskidor. När han inte längre spelade aktivt, ställde han istället upp som domare i just de sporterna samt ishockey, runt om i Norrbotten.
Men jakten och skogen var ändå Helges största intresse. Att jaga älg var något han såg fram emot varje år och han åkte bara hem för att äta och sova under älgjakten. Resten av tiden spenderade han ute i skogen.
Helge var en man med ett stort hjärta, han lade alltid familjen i första rummet. Han hade alltid tid att leka med oss barnbarn och gjorde det alltid med det största leendet. Han ville oss alla väl och hade aldrig ett ont öga till någon.
Trots smärta och motgångar gav han aldrig upp, hans inre styrka och envishet gav inte vika och även hans sista helg i livet spenderade han i jaktskogen.
På morgonen den 14 september år 2013 var kampen slut, kroppen orkade inte längre, 79 år gammal slöt Helge sina ögon och vandrade vidare till de sälla jaktmarkerna. Vi saknar och älskar dig make, pappa, svärfar, morfar, farfar och farfarsfar, nu och för alltid.
Från familjen
genom barnbarnet Malin