Helga Lindqvist

Helga Lindqvist, född Paavola, har avlidit.
Den 20 februari övergick mammas fridfulla sömn till den eviga vilan på Solbacka i Norsjö, exakt 40 år efter pappa Arnes bortgång.
Som änka levde hon ensam och skötte både hus och hem tills för fyra år sedan då hon flyttade till Solbacka i Norsjö. Ingen syssla var henne främmande utan hon klarade allt hon företog sig.
Hon växte upp i Orjasjärvi, Övertorneå med åtta syskon. Våren då hon skulle konfirmeras gick hennes mamma bort. Vid konfirmationen fick hon vara svartklädd bland övriga vitklädda kamrater. Ett smärtsamt minne hon återkom till.
Mamma berättade att som flicka fick man inte sitta sysslolös utan skulle alltid ha något för händerna, ett handarbete av något slag. Det har präglat hela hennes verksamma liv och hon blev känd på äldreboendet för att sticka sockor. Den sista dagen i livet slutförde hon ytterligare ett par yllesockor. Oräkneliga är de vackra handarbeten hon tillverkat och gett bort. Att ge var viktigare än att få.
Hennes gästfrihet hade inga gränser. Då vi som småbarnsföräldrar hade besökt mamma var vi både utvilade och mätta. Hon tog hand om oss, skötte barnbarnen och såg till att vi fick koppla av.
När hon var 17 år kom hon till Västerbotten för att arbeta som hembiträde hos familjen Nilsson i Tjärnberg, Norsjö. Hon fick ett rykte om sig att vara plikttrogen, ordningsam och duktig. Barnen i familjen tog hon väl hand om och ett av barnen, Asta, blev särskilt fäst vid henne. Min mamma blev en modersgestalt för Asta och hon har under alla år haft kontakt med mamma.
Mamma och pappa gifte sig 1943 och flyttade till Örträsk, pappas hemby. Efter fyra års äktenskap föddes jag av två mycket barnkära föräldrar, som gett mig så mycket av sin kärlek och omtanke.
Då hon blev mormor var lyckan fullständig. Hon älskade sina barnbarn Camilla och Charlotte och barnbarnsbarnen John, Noomi och Orvar som hon också fick uppleva.
Trots att nära 20 mil skilde oss åt har mamma funnits i mina tankar hela tiden. På Alla hjärtans dag åkte vi till henne och fick en trivsam och glad stund tillsammans. Ett minne vi bär med oss och är tacksamma för. En knapp vecka senare väcktes vi av beskedet att mamma hade avlidit.
Hon var en MAMMA med stort hjärta!
Dottern Lisbeth Lindmark