Vår far, Hans-Erik Jonsson i Norra Bredåker, Boden, avled den 18 juli, 77 år gammal.
Pappa föddes i Svensbyn, Piteå där han bodde med sina föräldrar och sex syskon. När han var 10 år flyttade familjen till Vittjärv utanför Boden.
Efter sju år i skolan började han arbeta som budpojke i en livsmedelsbutik och när han var 15 år fick han anställning vid SJ. Han började med enkla assistentuppgifter, och via en tjänst i Morjärv fick han så småningom en fast plats på kontoret i Boden. Pappa trivdes bra under tiden på SJ och har berättat om många trevliga minnen från den tiden.
Pappa fick sedan jobb på personalkontoret vid Bodens kommun 1963. Så småningom blev han personalchef och han stannade kvar vid kommunen under hela yrkeslivet.
I slutet av 50-talet träffade han Marie, som kom att bli hans maka och vår mor. De gifte sig 1963 och fick två barn och fyra barnbarn under ett lyckligt äktenskap som varade hela livet.
1969 byggde våra föräldrar ett hus på Torpgärdan där de bodde till 1996, när de sålde huset och flyttade till en lägenhet. Pappa trivdes dock aldrig med att bo i lägenhet i stan och ganska snabbt började han prata om att bosätta sig permanent i fritidshuset som han hade byggt i Norra Bredåker. Huset byggdes ut och anpassades till åretrunt-boende.
Hemmet i Bredåker var pappas oas. Här trivdes han allra bäst, gärna med familjen, barn och barnbarn omkring sig. Pappa var en familjekär, snäll och omtänksam person och en självklar favorit för alla barn han mötte. Han älskade sina barnbarn och hade alltid en plats i sitt knä och tid att läsa en saga, spela spel eller busa med alla barn i närheten.
Pappa var mycket omsorgsfull och noggrann, vilket märktes i allt han gjorde; från husen han ritade och byggde till de små detaljerna som han var så noga med. Han lämnade ingenting åt slumpen.
Som make var han kärleksfull och givmild och som far även ett otroligt stöd för oss hela livet. När han började känna sig orkeslös i våras, var det ingen av oss som förstod vad som var på gång. Det var svårt att stå vid sidan av och se hur sjukdomen gjorde honom svag.
Efter en tid på sjukhuset fick han till slut komma hem till sitt älskade Bred-åker, där han somnade in i stillhet, omgiven av de närmaste.
Vi saknar dig oerhört, pappa, men gläds åt alla ljusa minnen vi har.
Anna-Lena och Robert