hans andersson
Foto:
Hans föddes i Stockholm av djupt religiösa föräldrar. Vid 20 års ålder blev han sänd han till USA på bibelskola och 1954, efter nio månader i landet i väst, reste han som predikant till Vilhelmina. Till Jokkmokk kom han året därpå. Direkt vid ankomsten kom känslan över honom: det var här han hörde hemma.
Möten med människor
De första åren i Jokkmokk arbetade Hans inom vattenkraften och skogsbruket. Under sina resor i jobbet mötte han människor och marker som gjorde starka intryck på honom. Det var alla dessa möten som kom att lägga grunden för ett omfattande författarskap. Ett verk som avviker från övriga är självbiografin Född i sanningen, där Hans berättar om sin uppväxt i Jehovas vittnen. Så småningom kom brytningen med rörelsen - ett uppbrott som satte djupa spår hos Hans.
Från 1969 till 1982 var Hans som intendent med om att bygga upp Jokkmokks museum. Under många år engagerade han sig också i den lokala kulturnämnden.
Låtar och skrönor
Allra mest känd har han nog blivit som frilansande kulturarbetare. Han har i hög grad bidragit till att Jokkmokk idag är en känd och levande kulturort. Han är upphovsman till arrangemanget Låtar och skrönor på Jokkmokks marknad - ett årligt arrangemang utsålt till sista plats. Han arrangerade också folkmusikveckan i Saltoluokta, där han från 1978 verkade som guide och berättare. Med glädje kan vi konstatera att han kunde delta vid denna händelse också under sitt sista levnadsår.
Hans Anderson var en sann naturmänniska. Jokkmokks urskogar väckte tidigt hans intresse. Med stor iver verkade han för att gammelskogarna skulle skyddas, och älvarna räddas. Tillsammans med samebyarna och Naturskyddsföreningen uppvaktade han ministrar i samband med planerna på dämning av Sijddojávrre. Dämningsprojektet stoppades.
Naturreservat
Också inrättandet av Pärlälvens naturreservat blev verklighet, mycket tack vare Hans kamp och hans kontakter med tunga politiker. Vurmen för skogarna och älvarna gjorde också att han valdes in i Naturskyddsföreningens riksstyrelse, där han 1976 också påbörjade arbetet med bevarandet av Talvatisberget - som 2010 blev naturreservat. Som frilans arbetade han och Thomas Öberg med naturprogrammet Naturligt norr om Polcirkeln i Sveriges radio (1976-1989).
Att skriva böcker, och i text och bild skildra naturen och folkslagen i Sibirien, Alaska och norra Sverige, låg Hans varmast om hjärtat. I 30 års tid reste Hans i nordligaste Ryssland för att samla material. När han på senare år blev kontaktad av Säpo, för att de ville berätta att de hade honom under uppsikt, blev han inte det minsta förvånad. Det var snarare med ett leende han sedan berättade om Säpos farhågor.
Allt som allt gav Hans ut ett 20-tal böcker, den första titeln För vårens skull gavs ut 1968. Östan om fjäll västan om skog som han gjorde tillsammans med Ingvar Segerström tillhör den mest kända. Bortom Allfarvägen kom att bli den sista utgivningen Hans själv fick uppleva, där också målningar av Lennart Holmbom finns.
Men Hans var aktiv in i det sista. Han hann just färdigställa nyutgåvan av ordlistan över samiska ortnamn, Samiska ortnamn vid vägar och färdleder i Lule lappmark, tillsammans med Olavi Korhonen. Denna nya, mer omfattande version, planeras för bokdiskarna vintermarknaden 2011.
Konstnär
Hans var en etablerad konstnär. I USA tillägnade han sig den scrapboardteknik som kom att bli mycket av hans signum. Motiven hämtade från skogar och fjäll är mästerliga i sin förmåga att visa det vackra, det mytiska, det som är värt att vårda. För ingen kunde som Hans förmedla känslan av att befinna sig i en riktigt fin skog. Som ingen annan lyckades han fånga gammelskogens själ i ord och bild.
Som fotograf har jag haft förmånen att ge ut två böcker tillsammans med Hans, den senaste var boken Arvet, om världsarvet Laponia. De varma och roliga minnena från våra strövtåg i skogarna och fjällen kring Kvikkjokk är otaliga.
I dag sörjs Hans närmast av livskamraten Monika, och barn och barnbarn. Vi är också ett oräkneligt antal, vänner, bekanta, läsare och lyssnare, som vårdar minnet av Hans och är tacksamma för att vi fick lära känna honom. Hans berättelser och bilder kommer alltid finnas kvar.
Tor Lundberg
Så jobbar vi med nyheter