Gunnar Falk, Neistenkangas, har stilla insomnat 14 augusti i en ålder av 90 år.
Han föddes i Hedenäset av en syskonskara på fem bröder och två systrar. Familjen drabbades tidigt av paratyfus. Mamman och syster dog ung vilket innebar att Gunnar tolv år tidigt fick lära sig att arbeta i hemmet och skogen.
Värnplikten genomförde han på A8 i Boden där han trivdes så bra att han blev kvar som underofficer. Men efterhand blev längtan till Tornedalen för stor och han sökte då till tullen som så många andra gjorde.
1945 på vårvintern anlände han till Neistenkangas där han träffade sin blivande fru Ingeborg som han sedan höll trofast vid. Familjen utökades med 2 söner. Tjänstgöringen som tullare präglades av jakten på smugglare där kaffe och socker var hårdvalutan. Pappa har vid flera tillfällen berättat om dessa intressanta smuggelhistorier. Han slutade sin karriär som gränstullmästare. Pappa hade ett stort intresse till idrotten där skytte, skidor och orientering fick en stor plats. Många gånger har man kunnat se honom tillsammans med mamma Ingeborg åka på elljusspåret eller på isen under vårvintern. Hans stora idrottsintresse påverkade också oss barn att börja idrotta.
Pappa tog ett stort ansvar i föreningslivet där han var kassör i Pello skf i många många år samt förtroendeuppdrag i idrottsföreningen i Neistenkangas och Pello. Han blev ett känt ansikte för alla de som kom och anmälde sig till Påskrallyt skyttetävling. Gunnar hjälpte alltid till när det blev dags att arrangera en tävling eller annan aktivitet i byn. Han deltog framgångsrikt i många Tullmästerskap i olika grenar.
Pappa deltog på flertalet orienteringstävlingar i Norrbotten och O-ringen runt om i Sverige. Han lyckades vinna DM 2003 i H 80. Tyvärr råkade han ut för en trafikolycka och möjligheterna till tävlandet upphörde. Han var medlem av Norrbottens skogkarlsklubb där han aktivt deltog.
På fritiden var han intresserad av korsordslösande samt frågesport. Otaliga är de gånger när man vaknade på lördag morgon till tonerna av ”Ring så spelar du” samt senare ”melodikrysset”. Pappa blev väldigt allmänbildad. Han blev ofta tillfrågad som föreläsare för tullen i olika sammanhang samt hålla tal.
Han var med på hemvärnsövningar ända upp i åren och blev ett känt ansikte även där. Efter pensioneringen tillsammans med mamma blev bärplockning också ett stort intresse.
Barnbarnen fick tidigt lära sig skogsvana och plats i hans hjärta. Promenader och cykelturer på senare år blev ett känt inslag i byn.
Efter årsskiftet började krafterna ta slut och vi märkte att snart skulle han inte orka mera. Pappa och mamma hann fira 64 års bröllopsdag och en härlig 90-årsdag där man fortfarande kunde se glimten i ögat. Han var snäll, omtänksam och ett föredöme, ville alltid veta hur det gick för oss barn. En profil har gått ur tiden. Världens bästa pappa finns inte mer. Han vinkar inte längre hejdå på farstubron tillsammans med mamma.
Vila i frid.
Karl-Axel och Lars-Gunnar