Gunilla Holmqvist

Gunilla Holmqvist

Gunilla Holmqvist efterlämnar många vänner som känner sorg och saknad. Hon kom ur enkla förhållanden. om barndoms- hemmet inte riktigt kan kallas fattigt så var det näst intill. Tidigt kom hon ut i arbetslivet. Hon hade platser som hushållsarbetare, som piga, inom jordbruk och annat borta från Luleå. Hon bodde bland annat i gruvbyn Laisvall som hon avskydde som enslig förutom att där fanns en man och miljoner myggor.

Tillbaka i Luleå gifte hon sig, fick barn och levde i små omständigheter.

Men hon ville mera och sökte sig bland annat till Vindelns folkhögskola där hon tillbringade över ett år. Sedan gick hon flera kurser som hjälpte henne ut i arbetslivet. Hon gifte om sig, men levde ensam under de sista 20 åren.

Ingen har något ont att säga om henne. Hon var rakryggad och stod för sina åsikter. Hon var en rejäl människa, snar att hjälpa till så länge hon kunde.

Vi kan minnas henne med värme och önskar god sömn efter många år av plågor och sjukdom. Hon var inte rädd för döden som hon visste närmade sig.

Hon läste gärna poesi så länge ögonen bar. Gärna den här; Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Var inte rädd för mörkret, som i ljusets hjärta bär. Sov i ro.