Gunhild Johansson
Foto:
Gunhild Johansson var dotter till Edla och Gottfrid Öhman, Rågraven, Övre Bredåker, och uppvuxen som nummer fem i en syskonskara på sex barn.
1948 gifte hon sig med Bengt Johansson från Norra Bredåker 1948. Året därpå så fick de sitt första och enda barn, Kjell-Åke.
De första åren var familjen bosatta i Norra Bredåker, sedan gick flyttlasset i mitten på 1950 talet till Messaure där de fick vara med om hela byggnadsperioden från orörd mark till färdigt kraftverk. Strängnäs blev sedan deras hem från början av 1960 och fram till pensionen då de återvände till Norrbotten och Boden.
Under åren i Sörmland arbetade hon på Strängnäs reumatikersjukhus där hon trivdes väldigt bra och även patienterna med henne.
Semestrarna var alltid efterlängtande, då bar det alltid av till Norrland och sommarstugan i Rågraven. Hon var mycket släktkär och under semestrarna njöt hon i fulla drag när hon fick träffa sina syskon, släktingar och alla goda vänner. Kaffekalasen i stugan var otaliga, där hon med sitt glada och generösa sätt blev den givna medelpunkten.
Gunhild var en glad och positiv person med en stark livsglädje och inte minst med en omtanke om andra människor, speciellt värnade hon om de svaga i samhället.
Livet tog dessvärre en ny vändning för Gunhild när hon först drabbades av sin makes bortgång 1998 och sedan förlorade sin son 2006, som gick bort alldeles för tidigt.
Barnbarnen Johan och Martin var livet igenom en tröst och stor glädjekälla för Gunhild.
Trots att Gunhild insjuknade i demens trivdes hon med sin tillvaro på Sturegården i Boden som blev hennes hem de senaste åren. Gunhild var en mycket tacksam person och uppskattade speciellt "alla snälla flickorna" som hjälpte henne där. Saknaden efter Gunhild är stor men vi kommer alltid att minnas henne med glädje och tacksamhet.
Marianne och pojkarna
Så jobbar vi med nyheter