Eskil Johansson
Foto:
Eskil föddes den 7 juli 1928 av småjordbrukarparet Astrid och Ernst Johansson i Sangis by.
Hela hans liv och gärning kom till stor del att kretsa kring byn han växte upp i. Där fanns gården, skogen, kostigarna och givetvis fisket, som redan från pojkåldern skulle följa Eskil genom hela hans liv.
Det var också där längs med de tallbeströdda stigarna i närheten av Grynnberget som idrottsintresset på allvar började ta form för några enkla bondpojkar, som starkt förknippade leken med idrotten.
Men för Eskil räckte det inte med leken, han ville redan nu något mer, och tillsammans med några andra intresserade startade han Sangis allmänna idrottsförening (Saif) 1948. Eskil blev idrottsföreningen trogen livet ut och många är de röster som säger att Eskil var Saif.
Och vem som ska nu gå och trampa tuvor i halvtid under lagets hemmamatcher och muttra över något domslut eller ha synpunkter på spelare, linjemän eller kaffet i pausen där på Brännavallens gröna gräsplan? På dessa frågor är svaret enkelt: ingen.
För sådana eldsjälar som Eskil de växer inte på träd. Nej, de finns djupt förankrade i den norrbottniska myllan.
Eskil arbetade hela sitt yrkesliv på Assi Karlsborgsverken. Efter utbildning på Strömbackas verkstadslinje fick han arbete på mekaniska verkstaden, där han serdermera också blev arbetsledare. Han arbetade där ända fram till sin pension.
Idrottsrörelsen var en stark drivkraft och ur den växte också det politiska intresset. Eskil var under hela sitt liv aktiv i Socialdemokratiska arbetarepartiet och under många år satt han med i kommunens fritidsnämnd och han var också dess ordförande under en tid.
Under pensionsåldern blev han aktiv inom PRO där han fortsatte sin politiska gärning.
Eskil var en människa som aldrig stod stilla, var det inte någon match på fotbollsplan kanske den röda Volvon stod parkerad utanför Folkets hus där han satt på något möte eller så sågs han med sin kära hustru Ella på väg mot stugan och vårfisket Bakiö.
För fisket var nog för Eskil en av de starkaste drivkrafterna och speciellt på äldre dagar när han fick både barn och barnbarn att intressera sig för detta.
På senare tid mådde han nog bäst när fotbollslaget lyckades vinna någon match eller när barnbarnen blev seriesegrare i innebandy. Givetvis mådde han bra när fisket varit lyckat eller under en kaffepaus i skogen där han kunde sitta och tänka högt.
En folkrörelseman har stannat upp, men träden växer och fisket tar de unga vid så livet går vidare. Men kvar finns spåren av en aktiv far, ledare och människa.
Ella Johansson
Så jobbar vi med nyheter