Förre hemmansägaren och elektrikern Erland Lomskog Sammelin, Gällivare, har avlidit i en ålder av 86 år.
Hans närmaste är hustrun Elsa samt barnen Gerd, Agneta, Helge och Eino med familjer.
Erland föddes i Vettasjärvi den 17 januari 1927, som yngste son till Johan Erik och Jenny Mina Sammelin. Där växte Erland upp och stannade kvar i hemmanet till strax efter föräldrarnas bortgång, då han flyttade med sin familj till Gällivare.
Erland började sitt arbetsliv med att arbeta i timmerskogen samtidigt som han tog hand om hemmanet. Sedermera omskolade sig Erland till elektriker. Under många år arbetade han som resemontör för olika företag. Slutligen började han arbeta för Boliden i Aitikgruvan där han stannade kvar sitt yrkesliv ut. Erland har varit en mycket omtyckt och plikttrogen medarbetare.
Som ung träffade han sin Elsa, som blev hans livsledsagerska under alla år. Den 15 april 1951 ringde deras bröllopslockor.
Hemmet har alltid varit öppet och gästfriheten stor. I familjen har det alltid funnits och erbjudits en sängplats och god mat till alla besökare oavsett det var gårdfarihandlare eller släkt och vänner som kom på besök. Gästfriheten har varit hjärtlig och god.
Erland har varit en familjefar som sörjt väl om sin familj. En familjefar som gjort sitt bästa och haft godheten som ledstjärna i sitt värv och liv. Han var sann, ärlig, pålitlig och en sann och god vän för vännerna. Sina vänner värnade och kände han varmt för. Med barnbarnen var han småskojig, busig, glad, varm och godhjärtad.
Hustrun Elsa drabbades av sjukdom och för Erland var det en självklarhet att hjälpa, stödja och ta hand om sin hustru. Detta gjorde han med den äran.
Men hustrun fick flytta till ett demensboende i höstas. Erland orkade inte längre ta hand om och ha ansvar för henne - då hans egen hälsa försämrades.
Erland hade förmånen att bo i hjärtat av Gällivare, att se Dundret från köksfönstret och känna naturens mäktighet. Erland gladdes också mycket över att ha förmånen att ha så fantastiska grannar. Grannar som brydde sig frågade efter honom, sände hälsningar och nybakade bullar till honom.
När jag hämtade Erland på Wassarahem 2, måndagen den 4 mars för att flytta honom till Rallaren var Erland djupt rörd över att lämna avdelningen då han äntligen fått möta en personal som var varm och fin - nu skulle han lämna den tryggheten. Personalen kramade om honom och vi torkade hans tårar. Personalen lovade att komma och hälsa på honom på hans nya ställe. Tack kära ni - ni gjorde det och far fick erfara sann vårdkärlek.
De sista månaderna blev svåra för Erland. Sjukdomar som bröt ner honom fysiskt men han förblev kristallklar i hjärnan
Han hade det tufft och kämpigt den sista tiden men fann glädjestunder som när han besökte sin kära Elsa, som han efter 62 års äktenskap fortfarande såg som otroligt vacker.
Erland lämnar oss i ljust och vackert minne.
Gerd Clair
dotter