Erik "Tuffe" Thurfjell har avlidit

Erik "Tuffe" Thurfjell avled i slutet av februari vid en ålder av 83 år. Han drabbades för fyra år sedan av Parkinsons sjukdom men kunde med hjälp av sin älskade Gunvor bo kvar i hemmet fram till två månader före sin bortgång.
Erik var född i Alvik i en stor syskonskara som till större delen bestod av pojkar, så hemma på gårdsplanen spelades fotboll i stort sett varje dag under sommarhalvåret. Där lades grunden till hans fotbollskunnande och han blev den av bröderna som blev mest framgångsrik . Han spelade först med hemmaföreningen Alviks IK. Han värvades sedan till IFK Luleå där han var en fruktad centerforward i många år och det var då han fick smeknamnet "Tuffe". Han var känd för sina enormt hårda skott. "Målvakternas skräck" när han var som bäst. Erik återgick till moderklubben AIK efter sejouren i IFK Luleå, då som spelande tränare. När han avslutat sin karriär som spelare och tränare blev han domare. Han dömde över hela Norrland och arbetade också med att utbilda domare.
Erik hade till en början olika arbeten innan han fick jobb på dåvarande Televerket, där han jobbade som resemontör över hela landet, stationerad i Malmö.
När han återvände till Luleå började han ganska snart sin anställning vid brandkåren i Luleå. Där vidareutbildade han sig och blev så småningom brandmästare. Erik var också fackligt aktiv inom Kommunalarbetarförbundet i många år. Han trivdes med sitt arbete på brandkåren och stannade där till pensioneringen.
I samband med att han fick anställning i Luleå träffade han Gunvor, född Ahlman, också hon från Alvik. De gifte sig 1954 och fick två rara flickor, Birgitta och Lena, som han älskade och var stolt över.
Familjen hade sin första gemensamma bostad i brandkårens gula hyreshus på Skeppsbrogatan. De hade också ett trevligt sommarställe i Sinksundet och där tillbringades några sommarmånader varje år.
I början på sextiotalet byggde de ett eget hus på Mjölkudden i Luleå. Ett hus som han tillsammans med Gunvor alltid pysslade med och förbättrade på olika sätt. Det gladde honom mycket när han blev morfar till Lisa, Towe och Malin, han var stolt över dem, och såg alltid fram emot att få träffa dem.
Erik var också en inbiten jägare. I unga år gillade han framförallt småviltsjakt och då ofta i sällskap med brodern Martin. Älgjakten blev så småningom den jakt han mest såg fram emot och under årens lopp fick han själv skjuta några älgar. Tillsammans med kamraterna i Alviks jaktklubb fortsatte han att jaga älg så länge han orkade.
Tuffe hade ett stort idrottsintresse, både som åskådare och utövare. Efter sin pensionering började han spela golf på somrarna och bowling under vinterhalvåret. När han gick in för något gjorde han det helhjärtat. Golf och bowling gav honom utlopp för hans tävlingsinstinkt och vilja att bli bättre men också många nya vänner att dela sina intressen med. Under sina sista år sörjde han över att sjukdomen tvingat honom att ge upp sitt eget deltagande, men han var fortfarande mycket engagerad i både lokal och nationell sport och följde noga sina favoritlag.
I unga år minns vi honom som en buspojke, en riktig "Emil i Lönneberga". Genom hela livet hade båda han och hans omgivning glädje av hans goda humör och positiva syn på livet. Han kunde vara mycket bestämd när det behövdes men han var i grunden en snäll person, vänfast och hjälpsam och med en stor förmåga att knyta nya kontakter ända fram till sina sista dagar.
Han var omtyckt inte bara av sin familj utan också av syskon, grannar, släktingar och vänner som nu minns honom med både glädje och tacksamhet.
Alla unnar vi nu honom den sista vilan.
Dottern Birgitta
Brodern Hans