Elna Björnfot
Blott sex år gammal och äldst av fem systrar blev hon moderlös. Fadern hade ingen möjlighet att ta hand om dem så syskonskaran skingrades och Elna växte upp hos sin mormor och moster.
Efter avslutad skolgång arbetade hon som piga tills hon som tjugoåring gifte sig med Ivar Björnfot som var änkling med tre små barn.
Familjen utökades under drygt tio år med ytterligare fem barn.
Då Ivar som skogsarbetare var tvungen att vara borta under långa perioder blev det Elnas uppgift att sköta hemmet, barnen och ladugårdsarbete.
För Elna var det en livsuppgift att det inte skulle vara någon skillnad mellan Ivars barn och deras gemensamma. Alla var lika viktiga. Hon fostrade barnen till att tidigt hjälpa till med alla sysslor i hemmet. När hon hade stunder över sydde hon kläder till den egna familjen och även till bybor.
Efter att det egna jordbruket avvecklats hjälpte Elna under många år sina svärföräldrar i deras ladugård.
När alla barn flyttat hemifrån fortsatte hon att förse dem och den växande skaran av barnbarn med vantar och sockor. Hon tog även emot beställningar. Många kvinnor med anknytning till Rantajärvi går säkert i vantar med blommönster som stickats av henne.
Elna drabbades av många tunga sorger även i sitt vuxna liv. Hennes förstfödda barn avled. Sonen Brynolf förolyckades i en skjutolycka under militärtjänstgöring 1964. Dottern Ingeborg Suo avled av sjukdom 2002. Dottern hade några år tidigare blivit änka då hennes make Thure hastigt dött i hjärtinfarkt.
Med maken Ivars död 1997 försvann tryggheten i Elnas liv och hon hade svårt att finna sig tillrätta i tillvaron utan honom.
Hon bodde kvar i hemmet till senhösten 2003, tack vare ovärderlig hjälp från dottern Kristina med maken Rolf och sin syster Lilly Anttila.
De sista sju åren bodde hon på Särkkivaaragården i Övertorneå där hon somnade in som hon hade levt, tyst och stilla.
Närmast sörjande är
barnen med familjer, syskon, släkt och vänner.
Så jobbar vi med nyheter