Elmi Lehto
Hon var sin hemby trogen förutom en tid i Luleå, där hon arbetade hos en familj. Det var nog en trivsam tid, då hon ofta berättade om den.
Efter att hon återvänt till hembyn gifte hon sig och bildade familj. Två söner föddes i äktenskapet. Familjen utökades med tre barnbarn.
Elmis dagliga gärning var i hemmet med alla förekommande sysslor i ett lanthem. Hon var social till sin läggning och besökte ofta vänner och släkt i byn. Så länge hälsan medgav tog hon sig för egen maskin på besök i byn. Sedan blev det sonen eller någon vän som skjutsade henne med bil. Hon ringde ofta och väntade på besök. Många var stunderna vi satt runt köksbordet hos Elmi, talade om livet och dess vedermödor och glädjeämnen vilka oftast avlöstes av glada skratt.
Elmi hade fått en gåva att kunna sjunga, hon hade mycket fin sångröst som hade kunnat utvecklas om de funnits möjligheter därtill. Hon sjöng psalmer och kristna sånger som hon lärt sig utantill. På sina besök hos någon så förekom alltid sång.Det var bara att leta fram psalmboken och sjung med.
Vi märkte hur sjukdomen försvagade henne och förmågan att sjunga. Hon kämpade med andningen. Ibland var det bättre och då var glädjen tillbaka.
Till sist kom den dagen hon ej Iängre orkade kämpa utan somnade in i den sista vilan. Tomrummet är stort hon lämnar efter sig både hemma och hos vännerna.
Sångerna kommer att ljuda inom oss och alla fina minnen. Speciellt sången hon sista tiden så ofta sjöng borde bli till en påminnelse för oss alla. "När jag går över floden går jag ensam. När jag går över floden lämnas allt. Inga vänner följa mig, rikedomen räknas ej. När jag går över floden lämns allt."
Vännerna.
Så jobbar vi med nyheter