Elis Aidanpää har avlidit

Elis Aidanpää, en av Kirunas och Norrbottens stora kulturpersonligheter, har gått ur tiden. Han är kanske mest känd för sina målningar och då företrädesvis akvareller. Han målade gärna från byarna utanför Kiruna, men också porträtt. Hans röda hus och fantastiska himlar finns brett representerade, men även stadsmiljöer och bruksföremål finns i hans produktion.
Elis Aidanpää var inte bara målare, han författade också. "Finnpojkens död" och "Människor i polarmörkrets och midnattssolens land" är ett par exempel.
Men han gjorde även en stor kulturgärning genom att spela in ett hundratal intervjuer med byarnas folk. Det var människor i Kalix och Torne älvdalar som sällan fick sin röst hörd. Han spelade in och tecknade av människor under nära femtio års tid. Under de senaste två-tre åren fick målandet stå tillbaka för att han ville färdigställa detta livsverk och nu finns mer än ett 30-tal kortfilmer och ljudskivor med berättelser och bilder från våra älvdalar.
Han var själv en stor berättare och med tillskott från alla intervjuer finns nu ett stort utbud att njuta av. Eller vad sägs om titlar som "Med limpor i lasten på Kaalasjärvivägen" eller "Grisslaktaren på Sandstensgatan 21".
Elis Aidanpää nöjde sig inte med detta - i Karhuniemi utanför Kiruna centrum byggde han upp en hussamling och ett museum som visade hur fjällfolket och byafolket levde kring sekelskiftet. Han hade en ofattbar energi. Än var han ute med den egna hästen och drog hem björkved till Karhuniemi från skogen, än kastade han sig in i språkdebatten. Lågmält men tydligt tog han ställning i frågan om tornedalsfinskan, meänkieli, och vad som är en kvän. Han slog fast att allt är finska, men meänkieli, det finska språket uppblandat med svenska, ansåg han hade blivit ett ruinspråk, ett språk i upplösning. Pajalafinska kallar han den dialekten medan han själv sade sig tala västfinska med stora inslag av samiska.
- Benämningen "kvän" används i Nordnorge, som begrepp på de finsktalande där. Numera har ordet "kvän" fått en annan status och många som kallar sig så, hävdar att de är bättre än den övriga befolkningen. Men det är nog jakt-, fiske- och markfrågor som drivit fram allt tal om kväner, säger Elis Aidanpää i sin egen uppsats om språk och kultur. Sanningen är nog att vi alla är en blandning av flera olika folkstammar och att denna uppblandning pågått i hundratals år, skriver han.
Ett livsverk är i det närmaste fullbordat av en kulturarbetare med rika egenskaper. När jag besökte Elis Aidanpää i hans hem för ett par månader sedan var han ivrig att hinna klart med alla sina intervjuer, teckningar och berättelser. Han blev nästan klar.
Elis Aidanpää hann aldrig komma till Umeå för att reparera sitt hjärta. Han blev 78 år.
Nu blir livet lite tråkigare och lite tommare utan den store entusiasten och den genuine kulturmänniskan i Karhuniemi.
Lars Lindberg