Elfrid Nordvall

Elfrid Nordvall, Gällivare, har avlidit i en ålder av 77 år.
Elfrid föddes och växte upp i Ratukkavaara. Han var femte barnet i en syskonskara av åtta.
Han var tidigt sportintresserad. Att han i unga år sprang fram och tillbaka mellan Ratukkavaara och Leipojärvi för att spela match, vittnar om hans stora intresse för fotbollen. Bandy och boxning var två andra favoritsporter.
I tonåren arbetade han i renskogen med sin pappa. Han kände att detta inte var något för honom och sökte sig till Domänverket i stället som bland annat traktorförare, skogsarbetare och tillsynsman. Det var ett arbete som han trivdes med och hade fram till pensionen. Under första tiden vid Domänverket vann han en tävling som Sveriges bästa hästkarl.
1963 gifte han sig med Haldis Niia och de bosatte sig i Gällivare. De fick två barn Anna Karin och Magdalena.
Elfrid älskade att spela schack. Då han vann en turnering i Gällivare väntade mästerskap i Luleå. Men när han hörde att det var tillåtet att röka i lokalen avböjde han att åka med. Elfrid hade nämligen bestämda åsikter om det mesta.
Han var en naturens man. Jakt, fiske och skogen var han stora intresse. Att få var ute i naturen och sitta vid en lägereld med en kopp kaffe var, som han brukade säga, att "det här är livet".
Hans tideräkning var före och efter älgjakten. Det fanns alltid saker som måste göras innan jakten och efter såsom till exempel byggandet av älgtorn.
Hans jakthundar betydde mycket för honom. Skogarna runt Gällivare var hans andra hem. Han hittade bättre där än i samhället. Asfalten var inget för honom påpekade han ofta.
Muddus var för honom paradiset där åkte han många gånger med sina Tegnässkidor.
Pappa var en ärlig och rak människa som alltid var sig själv. Han var lätt att få kontakt med och tyckte om att ta kontakt med andra. Han var en frisk fläkt med en stark personlighet som alltid lämnade intryck efter sig i möten med andra människor. Hans generositet var gränslös och han satte alltid familjen och vänner före sig själv.
Hustrun, barnen och de tre barnbarnen var hans stora glädje. Han lekte gärna med barnen. Elfrid hade ett stort hjärta och delade gärna med sig av det han hade. Elfrid var alltid redo med en hjälpande hand och tyckte om att arbeta med kroppen, om det så gällde vedhuggning eller snöskottning.
Han var skämtsam och skojade ofta med sina vänner. Sinnet för skoj och humor var alltid närvarande och det fanns kvar ända in i det sista. Som pensionär var hans hobby naturen och stugan samt att lösa korsord.
Pappa lämnar ett stort tomrum efter sig och vi tycker oss se honom komma runt hörnet eller genom dörren i sin rutiga skjorta. Tonerna från hans favoritsångare Tapio Rautavaara kommer alltid att påminna om Elfrid.
Tack pappa Elfrid för alla skratt och härliga minnen!
Djupt saknad och älskad av makan Haldis, barnen med familjer och syskon.
Anna Karin och Magdalena