Eilert "Garvis" Määttä var den förste ishockeyspelare i Kiruna som värvades till en klubb i högsta serien. Många skulle följa efter honom.
"Garvis" skulle dock bli en av de allra största med två VM-guld, ett OS-silver och 117 landskamper.
I lördags avled han i sitt hem i Södertälje efter en tids sjukdom, 75 år gammal.
Han efterlämnade två barn, Carola Määttä och
Erika Määttä.
Kvittering på Leninstadion
Mest känd blev "Garvis" för sin kvittering till 4-4 mot Sovjet på Leninstadion inför 50 000 ryssar 1957. Tre Kronor behövde minst oavgjort för att ta VM-guldet och målet kom att betyda allt.
Han hade tidigare spelat fram till 4-3-målet när han tog saken i egna händer tolv minuter från slutet. Inför 75-årsdagen i höstas berättade han för NSD om målet.
- Jag lyckades rafsa åt mig pucken i det allmänna tumultet och åkte mot målet längs den förlängda mållinjen. De ryska backarna trodde att jag skulle passa bakåt, målvakten lämnade första stolpen. Jag siktade och drämde till och pucken smet in.
Eilert "Garvis" Määttä var
bara 21 år när han hade sin mest oförglömliga stund som hockeyspelare, men karriären hade bara börjat. Han skulle spela på en hög nivå i 15 år till.
Bara ett år tidigare hade han lämnat Kiruna där han växte upp som en av fyra idrottstokiga bröder. De spelade handboll och ishockey på vintrarna och fotboll på somrarna.
Det var för övrigt som fotbollsspelare han erövrade sitt smeknamn.
- Eje, som vi kallar honom inom familjen, var ganska kortväxt och spelade i tröja nummer tio, precis som Garvis Karlsson som var en känd spelare i AIK. Jag tror att det var så det gick till, säger Ös-ten Määttä, näst yngst bland bröderna.
Hockey på heltid
Snart skulle det bli hockey för hela slanten. Efter en länslagsmatch i Västerbotten fick Skellefteå AIK:s värvningsansvariga upp ögonen för den lille kvicke spelaren från Kiruna AIF.
Han värvades till Skellefteå inför säsongen 1956-57 och bröt isen för en lång rad spelare från Kiruna i dåvarande högsta serien. De tre bröderna var några som skulle följa efter till allsvenskan.
Sören gick till Södertälje 1960, Östen gjorde sällskap med "Garvis" i Skellefteå 1961 och Börje gick till Tingsryd 1963.
Även om det skulle dröja många år till det första SM-guldet 1978 hörde Skellefteå AIK till toppskiktet i landet i början av 1960-talet.
Myggkedjan
"Garvis" ingick i den fruktade "myggkedjan" tillsammans med Acka Andersson och Karl-Sören Hedlund.
Som bäst blev det två SM-silver, bland annat efter finalförlust mot Djurgården på gamla Johanneshov 1959.
Efter sju år i Skellefteå fortsatte han till Södertälje där han spelade nio år till. Efter den sista allsvenska säsongen 1971-72 varvade han ned i Åkers hockey i division II.
Under tiden gjorde han sina 171 matcher för Tre Kronor. Han var med i guldlaget från 1962 då en annan före detta Kirunaspelare spelade den avgörande rollen, målvakten Lennart "Klimpen" Häggroth. "Garvis" var också med i OS 1964 då det blev silver.
Efter sin aktiva tid fortsatte han som tränare i bland annat Djurgården, Södertälje och Huddinge.
Vad var det då som gjorde honom till en så enastående spelare?
- Han var rätt snabb, tuff, envis och hade en otrolig blick för spelet. Han dök upp där det behövdes, säger Östen Määttä.
Eilert "Garvis" Määttä blev kvar i Södertälje och fortsatte att följa hockeyn från läktarplats.
Södertälje SK var favoritlaget och därefter kom Skellefteå och Luleå, har han berättat.