Dan Öhlund
Efter att ha vuxit upp tillsammans i Kalix-Nyborg, efter att ha delat barndoms- och ungdomsåren och även en del av vuxenlivet så känns förlusten av denna sanna och äkta vän och kamrat smärtsamt svår. Men som alltid finns glädjen och möjligheten att ur livets sandhög vaska fram guldkornen, alla de minnen som glänser och skänker glädje - utan tidsbegränsning. Utan bäst-före-datum.
Det är inte alla förunnat att ha fått ha en livslång vänskap, som min med Dan. Livet bjuder på mången bekantskap men bara få av dessa kvalificerar sig för uppgradering till äkta vänskap.
Våra eskapader var många. Vår barndoms hyss i klass med Emils i Lönneberga. Hjälp och bistånd till våra luttrade föräldrar var inte alltid uppskattad, som när vi i en söndag morgon, omsvidade i vita sjömanskostymer, tog oss an underhåll av grishuset hos Dan. Målning med stenkoltjära. Våra många fisketurer i Kalix skärgård gav dåligt försörjning men väl mycket nöje och mycken glädje - utom för dem som lånat ut sina genom vår medverkan krympande nätbestånd. Mången Kalixfiskare log säkert i mjugg när vi drog vidare från deras sällskap ut till sikgrynnorna. Men roligt hade vi.
Med åren blev det många fysiska mil emellan oss, men vår kontakt förblev intakt. På väg till barn och barnbarn i Skåne hade vi ibland - Elli och jag - glädjen att till ömsesidig trevnad bjuda etappmål. Nu är det inte längre fråga om etappmål.
Dan har nått slutmålet några månader efter sin 70-årsdag. Hans alltför korta men framgångsrika karriär vid Försäkringskassan blev även den för tidigt och abrupt avbruten.
Vi, Elli och jag, sörjer och saknar Dan. Vi minns Dan med stor glädje samtidigt som våra tankar går till Gunilla, barnen och deras familjer.
Folke Lundbäck
Så jobbar vi med nyheter