Bror Jönsson
Foto:
Min fina snälla morbror är död. Helt ofattbart.
På 71-årsdagen, den 7 december 2009 fick han det grymma beskedet att han hade lungcancer med
metastaser. En present som man inte vill ha. Inte kan man byta den heller.
Man försökte med cellgifter och bromsmediciner men de hjälpte inte.
Den 13 juli orkade inte kroppen längre. Kampen var över.
Aldrig mer får vi se honom sitta på den gröna soffan, som han gjorde i träslöjden, och titta ut över Kalixälven. Han kommer heller inte att sitta på förstukvisten och spana in oss när vi kommer åkande nerför backen för att hälsa på.
Bror föddes sist av tio syskon. Han var ett såkallat sladdbarn. Två av hans äldre syskon hade dött i barnsjukdomar långt tidigare.
I mitten av 40-talet insjuknade två av hans systrar i tbc och avled 1944 och 1945 till föräldrar och syskons stora sorg.
Sommaren 1946 drabbades mor Anna av en hjärnblödning och avled strax efteråt. Bror var då endast 7 år gammal. Det var naturligtvis en stor förlust för hela familjen men för bror var det en katastrof att bli moderlös vid så unga år.
Han växte upp med sin gamle far Johan, brodern Bengt och farbror Lars-Erik.
Efter några år anställdes en finsk hushållerska, Katri Nurmi. Hon såg till att man fick lagad mat och att övriga hushållsgöromål blev utförda. Någon reservmamma för Bror blev hon tyvärr aldrig. Han hade behövt
någon som försökte att ersätta mor Anna. Det var kanske språksvårigheter och kulturkrockar som var det största hindret.
Bror hjälpte sin far med slåtterarbetet på sommaren och på vinterloven med skogsarbetet.
Efter avslutad skolgång började han arbeta i sin brors cementfabrik. Det var ett tungt och smutsigt jobb för en ung pojke. Han arbetade dock kvar där tills fabriken lades ner efter många år.
Bror övertog senare hemmanet från sin bror Bengt. Han skötte skogen exemplariskt genom att gallra, röja och planterade när så krävdes.
Bror har alltid varit en omtyckt reko kompis. När han gjorde lumpen blev han utsedd till bäste kamrat.
Han var en lågmäld man med härlig humor. Vi kommer alla att bevara honom i vårt minne och är tacksamma över att ha fått känna honom.
Våra varma tankar går även till sambon Inga
Lestander som hjälpt och stöttat honom under sjukdomstiden.
Anna-Märta (systerdotter) med familj
Så jobbar vi med nyheter