Bertil Köhler
Nyligen gav Luleås förra kommunalråd ut en bok om Facebooks etablering. Utan att förringa de många insatser som görs för Luleås tillväxt, kan man gärna ha i åminne att mycket av det som sker i dag påbörjades redan på 1970-talet.
Det var då besluten togs som successivt kom att förflytta Luleå ”från järnåldern till hjärnåldern”. Tekniska Högskolan, nya flygterminalen, återskapandet av Norra hamn med Norrbottensteatern är bara några av de betydelsefulla investeringar som bidragit till Luleås utveckling.
Det kan förefalla märkligt, men helt naturligt kommer dessa tankar till mig när jag nås av budet att Bertil Köhler gått bort. Han blev 88 år.
Bertil utsågs till kommunens första informationschef, ungefär samtidigt som John Olof Edström presenterade planerna på Sveriges största industriprojekt någonsin – Stålverk 80.
Då utvecklades samtalet mellan samhälle, näringsliv och medborgare; kommunförvaltningen gjordes mer lättillgänglig för allmänhet och massmedia; turismen lyftes upp som en viktig kommersiell näring och Luleå fick en turistbyrå värd namnet; hushållstidningen Vårt Luleå började ges ut; Luleåkarnevalen startades som kom att bli både sjöslag och hamnfestival; insikten om Luleå som ett värdefullt varumärke började slå rot; enkelriktad information blev dialog och kommunikation.
Under några intensiva år hade jag förmånen att arbeta tillsammans med Bertil. Han var besjälad av att sätta Luleå och Norrbotten på kartan. Varenda kotte i landet skulle förstå norrbottnisk storhet och att den kvalitativa framtiden fanns här. Utflyttning skulle bekämpas, inflyttning stimuleras.
Bertil var en av de som såg till att kommunen började arbeta aktivt med företags- och etableringsfrågor och kommunal marknadsföring, originalet till det som i dag är Luleå Näringsliv AB. För trettio år sedan.
Bertil föddes 1926 i Gällivare. Utbildade sig till journalist och hamnade på Arbetarbladet i Gävle. Sedermera blev han informationschef på Boliden innan han kom hem till Norrbotten.
Men karriären kunde ha tagit en helt annan bana. Som ung tog Bertil djupt intryck av författare som Stig Dagerman, Werner Aspenström och andra 40-talister. Under åren på Arbetarbladet skrev Bertil två romaner, Dödsmässa och Ryttare vid floden. Men som informationschef på Boliden trubbades det prosaiska tankesättet av, som han själv uttryckte saken lite pillemariskt när han i en intervju tillfrågades varför han inte fortsatte skriva romaner.
Författarskapet fortsatte till trots. 1975 skrev Bertil manus till Mats Ahrens debutfilm Maria – filmen premiärvisades på filmfestivalen i Cannes och hade Sverigepremiär i Luleå. Tredje romanen, Identitet okänd, gavs ut så sent som 1995.
Mest uppmärksammad blev ändå boken Norrbotten, som han 1974 producerade tillsammans med Luleåfotografen Gunnar Bergbom.
Boken är en poetisk kärleksförklaring till Norrbottens kustland och skärgård. När Bertil med några ord fångar naturens egenartade skönhet, blir formuleringen som ett lyriskt ode till författaren själv:
”Den vilar nu blond i ett blekt nordiskt ljus och speglar sin skönhet i havet. Den drömmer tidlös i sommarnatt och vintermörker.”